schatal-galoppen
Första gången jag red på Schatal var för cirka 10 månader sedan.
Denna bild är från andra passet jag red honom.
Ägarna sa till mig att dom inte galopperat på ett bra tag för att han bara ställer sig och kickar men jag galopperade faktiskt första passet och då var det en framåt galopp men en väldigt vinglig sådan.
Jag krävde absolut ingenting av honom förutom att han skulle gå framåt, vilket han gjorde.
Jag krävde absolut ingenting av honom förutom att han skulle gå framåt, vilket han gjorde.
Efter att jag ridit på honom några gånger så red jag utomhus en dag på volten där han och Kvicken stod förut. En annan kvinna red med oss och skulle självklart påpeka att han INTE trampar under sig med bakbenen i galoppen och att jag behövde sätta honom på plats genom att driva in honom i handen och pusha honom. Vilket jag även gjorde då, och han fick en jätte fin och rund galopp.
Men efter detta ridpass började han att stanna. Han stannade ofta i hörn och stannade oftast när jag bad han att gå framåt. Frustrerande som det var (påpekar att jag inte kommit in i mitt NH-tänk här utan var kvar i mitt klassiska ridsätt osv) började jag kicka honom i sidorna och blev arg. Jag såg aldrig någonting annat än att han gjorde detta för att jävlas.
Iallfall så kom han hem till mig på sommaren och galoppen fungerade hyfsat även fast det tog emot.
Det började allt mer och mer ta emot när vi red på lilla volten. Han kickade och försökte springa ifrån.
Eftersom att jag aldrig varit den där modiga ryttaren så fick då Kajsa rida honom mycket och vi red ut väldigt ofta och försökte släppa på kraven och bara galoppera i det fria. På bilderna ovan när Kajsa rider så ser ni att även här ute på en stor äng utan krav så kom det luftsprång och protester.
Vad vi gjorde då var att pressa honom igenom det med hjälp att skänklar och spö. Allt detta resulterade då i att Schatal inte ville gå framåt överhuvudtaget.
Allt pga okunskap och metoder som var alldeles för tuffa för honom. Det är upp till mig nu att få en häst som inte behöver gå framåt för att den måste- utan för att den vill gå framåt. Man kan tycka att jag mesrider på honom men då får man tycka det. Jag läser av honom varje dag och under alla ridpass och ser på vilket humör han är på och utgår efter det.
Så ridpassen ovan ser inte ut sådär längre utan dom ser mer ut såhär. En chillad och kravlös form. Inga sporrar, inga spön, inge bett. Det är upp till mig att få Schatal att tycka att ridning är kul igen.
Vet jag hur lång tid det kommer ta? NEJ. Har jag bråttom? NEJ.
Vet jag hur lång tid det kommer ta? NEJ. Har jag bråttom? NEJ.
Vi får se vart vi är nu när våren och sommaren kommer och självklart kommer jag hålla er uppdatera här på bloggen.
Kommentarer
Trackback
