jag vill se vad vi kan bli

Är jag lite arg på mig själv? svar ja. 
Varför? För att jag inte lägger ner så pass mycket tid som jag vill på hästarna just nu 
Kan nämna det här om och om igen, men jag är sur på mig själv för att jag inte utvecklar mig själv och hästarna vid ridningen nu förtiden. I somras gick allt jätte bra men nu ba bläää, hatar vädret, hatar mörkret, hatar allting typ, förutom hästarna såklart haha. 
 
Men jag sitter och funderar, som jag alltid gör. Och ni vet själva "jag vill inte lämna dig ovetandes om vad vi hade kunnat bli". Lite så känner jag med Schatal. Självklart lär jag nya saker om honom varje dag men tex vid ridningen så har vi mycket mycket mycket mer att lära. Eftersom att han inte är min häst så vet jag inte hur lång tid vi har med varandra, det känns som om att vi måste börja här och nu för att komma någon vart. 
Men jag känner Schatal ganska väl vid det här laget och han är inte en häst som går att stressa med, han behöver tid på sig. 

Han behöver så mycket tid som möjligt och jag med, han är ingen häst som jag bara kan tvinga fram till någonting, han måste vilja det, det är absolut ingenting fel med det, snarare rätt men satan vad lång tid det kommer att ta. 
Just nu har vi kommit till det stadiet där jag rider på energi och han lyssnar på min energi. Trycker jag med skänklarna tar det STOPP, alltså på riktigt tvärstopp och så vill jag inte heller riktigt ha det. Jag vill att han ska kunna känna att även om jag lägger till skänklarna ibland så är det ingen kränkning osv, utan bara att jag ber honom om att gå lite mer framåt och that's it. 

Galoppen är ju det knepigaste. Vi har inte galopperat sedan i somras. Dels för att han tvärvägrade och dels för att jag inte (varken då eller nu) visste om han hade ont eller inte. SÅ, it's a mystery. Men det är det jag menar, jag vill inte behöva känna att jag inte gjorde allt i min makt för att se vilken fantastisk häst han hade kunnat bli, dvs han kanske inte ens har förutsättningarna i dagsläget eller framöver, det kanske är något fel på hans kropp och då får det vara så, då får vi förbli polare som endast umgås från marken, men det skulle vara kul att se (om förutsättningarna finns där) vilken fin ridhäst han kan bli. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0