som två olika världar

Ibland när jag tänker på umgänget med hästar känner jag att det verkligen är som att jag lever i en värld med många andra och resten lever i en annan värld. 
Det vi alla har gemensamt är hästar, men ibland känns det som för mig att that's it, vi har inget mer gemensamt än djuret i sig.
 
Jag vet att jag har satt många alternativ åt sidan för mina hästars skull och det är faktiskt inte alltid riktigt lätt då marioteten av människorna som håller på med hästar använder sig av redskap som jag personligen säger tvär nej till. Och i detta sammanhang så handlar det inte om att jag ska ha rätt eller fel, det har faktiskt ingenting med mig att göra, utan bara hästen. 
 
Med mina hästar är jag den mest osjälviska personen jag någonsin kommer att bli, jag månar mer om att dom aldrig ska ta skada än vad jag gör för mig själv. Det är för att jag vet att jag har ett alternativ, jag har en röst som kan fyllas ut med ord men hästen har inte det, hästen har bara sina egna signaler som vi människor måste lära oss att uppfatta. 
 
Jag ogillar inte bett för min egna skull, jag ogillar dom för min hästsskull, vet ni hur mycket det begrännsar mig att inte vilja rida med bett? Jo som fan då marioteten av hästägare rider med bett, hur jobbigt tror ni inte att det är för mig att behöva säga att "nej, jag avstår helst från att rida då", och inte bara det, jag kan få det att framstå som att personen som rider på bett är någon jävlig människa medans det inte är alls det jag menar. 
 
MEN jag är villig att göra allt detta för mina hästar och för någons annans häst, jag kan bara inte skita i allt jag läst om riktig forskning, det går bara inte. 
 
Det är faktiskt riktigt jobbigt då jag vill ha hästar i mitt yrke, och det lättaste är att söka jobb i ett stall men jag vet faktiskt inte hur mycket mitt hästtänk kan krocka med en annans, eller jo jag vet, det jag snarare vill veta är om det går att få ihop två stycken helt olika människor till att sammarbeta.Jag kommer att få märka det snart och det är även varför jag väljer att skriva om detta nu. 
 
Jag och ridskolehästen Ludde för möjligtvis 2 år sedan nu. Såhär, i ärlighetensnamn skulle jag aldrig vilja rida en häst igen. Bett,nosgrimma,sporrar,spö. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0