lissegotze

Jag tar egentligen inte alls illa vid mig av att kallas skogsmulle, om det är något jag vill bli kallad av allt man kan bli kallad så är det faktiskt just det, en skogsmulle. 

 

För andra kanske det är en människa som har sin häst på lösdrift, aldrig rider ett "dressyrpass/hoppass" eller som aldrig tävlar eller lägger ner dyr utrustning till hästen, ja, finns säkert mycket mer man kan komma på. 

 

Men för mig har det en positiv klang, men många andra får det att låta som något riktigt negativt. "Att lulla runt i skogen kan du fan få göra, men jag har ambitioner att klättra upp i klasserna och ta mig någonstans", ofta tycker jag att det framställs så. 

 

Men om det är något jag faktiskt strävar efter så är det bara att ha en sådan naturlig och fri relation med mina hästar som möjligt. Hästarna är min fristad och där har jag inte tid till att hetsa upp mig i onödan eller bli arg, för jag ser hästar som en helt fantastisk varelse, precis som många av er andra gör, men skillnaden kan ju då bli att jag aldrig ser att min häst gör något fel, utan det är bara jag. 

 

Det viktigaste för mig är friheten för hästen att få känna, sen JA, blir det en farlig situation så tar jag itu med det på plats, men kanske lite annorlunda från vad du kanske hade gjort. 

 

Jag ser mig själv hellre som skogsmulle än något annat, inga krav, bara du och hästen i en sådan fri och harmlös miljö som möjligt där hästen är i centrum, där du anpassar dig efter hästen. 

 

Och det jag menar med "vi" i rubriken är oftast att "NH"-människor oftast blir framställda som "skogsmullar", men nää jag vet inte, jag trivs faktiskt där, jag bara undrar varför det ska ha en sådan negativ klang till sig att rätta sig efter hästens behov.