back in time and now del 1
Jag har ridit så länge som jag kan minnas vilket är runt 5 års ålder. Jag började smått på Vallentuna ridskola och uppgraderade mig senare till Högvretens Stuteri och sedan tillbaka till Vallentuna ridskola när Högvreten bestämde sig för att sälja alla sina ponnysar.
Högvreten var/är en dressyr inriktad ridskola och jag fann min favorit häst där som jag än idag kan tänka på. Han heter Turnpike Smokey och är helt magiskt vacker. Här får ni en bild på honom och hans förra ägare som köpte honom från Högvreten.
Det var sjukt svårt att leta fram bilder på honom men här ser ni!
Efter det började jag rida på Vallentuna ridskola igen med mina bröder Kajsa,Linnea och Jocko. Vi började i en hoppspecial och tyckte nog att vi var bäst i världen haha.. Vi ba "Nu ska vi visa vad vi går för" och vilket vi på ett sätt också gjorde.
Vallentuna ridskola var för mig en av de bästa platserna jag visste, jag red två dagar i veckan och tävlade typ varje helg på ridskolans ponnysar. Jag älskade gemenskapheten och hästarna och tyckte generellt att man inte kunde hitta en bättre ridskola att rida på. Idag vet ni hur jag känner om allt det här, om vi säger det kort, det är inte en sund eller bra miljö för en häst att vistas i om man frågar mig.
Mina två favorit ponnysar var Ludde och Twist. Två stycken speciella individer som jag idag jätte gärna skulle ha haft i min ägo om chansen fann där, så pass mycket föll jag för dom två.
Här har ni Ludde och mig!
Här har ni Twist och mig
Jag behöver väl knappast nämna att jag idag hade valt att rida dessa hästar på ett helt annat sätt va?
Tiden gick och jag skulle gå upp till stor häst, ett stort steg för mig. Jag red stor häst i cirka ett halvår kanske men kände inte alls samma glädje i ridningen längre, jag hörde inte hemma där längre. När hästarna började streta emot så skulle man "trycka på och hålla emot" allt vad man hade och inprincip tvinga hästen till att lyssna på dig fast än att det ska vara tvärtom, du ska lyssna till hästen. Det kändes inte rätt längre helt enkelt och jag började sakta bli olycklig i min hantering med hästar, något var fel men jag kunde inte sätta fingret på vad.
Här har ni bilder på en av mina favorit storhästar Pepsi som jag red rätt mycket!
Jag är inte stolt över den här tiden som hästmänniska men det har skett och kommer aldrig ske igen. Jag visste inte bättre även fast jag alltid känt en sådan enorm kärlek och ömhet till djur så behandlade jag dom inte ens i närheten av hur dom förtjänar att bli behandlade.
För att bara kasta in lite så har jag också varit på 3 olika ridläger i mitt liv. Första var på Grällsta år (?) 2007 (?) och dom andra två var på Björkängsgård runt år 2010 I think. En häst jag föll för var Leo som jag hade två gånger på Björkängsgård, här får ni bilder.
Första året jag red honom
Och andra året!
Han var en mycket speciell häst då tyckte jag, extremt känslig och rädd för saker (oerhört "snäll" dock) men idag ser jag han bara som en häst är, avvaktande till saker som inte är naturliga för dom. Han har en stor plats i mitt hjärta än idag och jag skulle jätte gärna även ha han i mitt stall, men det är ju som mycket annat bara en dröm...
Om jag ska vara ärlig så känner jag inte igen den där personen som jag var då. Jag blir mer ledsen över hur ignorant jag var och trodde att man kunde rida varje häst bara man visade att man "bestämde".Men nu har ni en liten aning om vem jag var innan jag är den jag är idag, mycket har förändrats och det får ni veta i del 2 där jag skriver mer och Kvicken och Schatal. Det här var första kapitlet i mitt hästeri och Kvicken är inkluderad i det men även i del 2 som Schatal är.
Kommentarer
Trackback
