back in time and now del 3
Nu har vi kommit en bit på vägen. Vi har hunnit gå igenom min tid som hästmänniska fram tills nu. Kort och gott kan vi säga att jag var en traditionell hästmänniska som präglats av ridskolor och hästmänniskor som tänker i de traditionella banorna när det kommer till hästeriet. Men det skulle snart förändras, sakta men säkert började jag ändra mig, varför?
År 2013 i början av Februari om jag minns rätt (är kass på år,månad och datum) så flyttades Kvicken till ett stall som heter vågsjölund som ligger i Arninge. Varför behöver vi inte gå in på men det skedde och jag var så exalterad över att få stå i ett stort stall med maaaaaaaaaassa hästar, alltså för mycket hästar om man tänker efter. Kvicken fick för första gången stå i flock med hästar och det funkade väl sisådär, flocken i sig var sjukt oharmonisk och stressad, miljön i stallet var stressad och därav avspeglades det i hela flocken.
Två veckor in i flytten så fick Kvicken byta boxplats i stallet och ställdes mellan Schatal och en annan häst. Schatal tilltalade väl inte mig så enormt mycket till en början men efter att hans ägare sett mig rida en gång på Kvicken så undrade dom om jag inte kanske ville börja rida Schatal två dagar i veckan?! Än så länge älskade jag verkligen att rida och var enormt glad över erbjudandet och tackade ja.
Bilder från något av första ridpassen på Schatal.
Jag var fortfarande kvar i mitt traditionella hästtänk här och som ni ser på bilderna rider jag med mycket hand och säte.
Jag longerade honom även ibland och om jag ska vara ärlig så känner jag inte igen hästen på de där bilderna för han är en helt annan häst idag.
Här slängde jag på honom en snodd, benlindor osv, ju mer grejer desto bättre går hästen eller vad säger ni? Stor SUCK till mig.
Sen helt plötsligt ett ridpass så började Schatal att stanna i hörnen eller vid skänkeln. Jag kommer ihåg det så väl för vi hade haft ett ridpass dagen innan där jag hade fått till en enormt samlad galopp på honom och var sååå nöjd och helt plötsligt började han stanna? Jag var så frustrerad och började banka honom i sidorna men jag fick bara en apatisk häst, inte fan visste jag vad apatisk var då, jag trodde verkligen att han bara ville jävlas med mig och vara dum.
Dock hade Schatals ägare ute en Natural Horsemanship kille på Schatal och det var där allting började tror jag, lite nya tankar sattes igång.
John jobbar med Schatal från marken. Jag hade ingen jävla aning om vad han höll på med just i det där ögonblicket men han förklarade efteråt och jag var öppen för förslag.
MEN ingenting funkade längre, jag kom i konflikt med en människa i stallet och vantrivdes något så enormt där borta. Kvicken var skadad och blev så mager att jag blev rädd för vad som hände, jag såg ju att han inte trivdes men kunde inte sätta fingret på vad det var. Idag vet jag att det var för att miljön var så stressad för honom.
Jag kunde ju dock inte flytta honom själv så frågade min kompis som har en islandshäst om hon ville följa med men det ville hon inte och då sa Schatals ägare men hallåååå, vi finns ju, vi flyttar gärna med Schatal dit. Och så blev det, Kvicken flyttade några dagar tidigare tillbaka till sitt hem och Schatal kom några dagar efter.
Första bilden på honom nere på ängen, dagen han anledde <3
Jag måste säga en sak som jag total glömde bort, under vistelsen på vågsjölund så började jag rida Kvicken bettlöst och träna honom från marken också, det var lite där det började med mitt naturliga hästtänk.
Här var första gången jag hade han lös med mig i ridhuset.
Och här hade jag precis köpt mitt första bettlösa alternativ, sidepull. Jag köpte det för att jag insåg att han inte alls trivdes så bra med bett då han alltid hade munnen öppen och hackade med tänderna på bettet. Jag hade alltså nu börjat komma i andra banor med mitt tänkande.
I del 4 kommer jag skriva om flytten hem till stallet mina killar står i idag och berätta lite i små steg om vad som hände med Schatal och visa bilder.
Kommentarer
Trackback
