back in time and now del 4
Juni 2014, båda hästarna står i stallet nu. Jag och Schatals ägare samt min mamma har kommit överrens om att Schatal ska bli min foderhäst så helt plötsligt har jag två stycken hästar? Den känslan är lika fantastisk då som nu.
Första dagen för Schatal i sitt nya hem.
Jag började rida Schatal kanske två dagar efter att han kom till sitt nya hem och problemen var uppenbara. Galoppen funkade knappt längre, varje gång jag la till skänkeln så gjorde han motstånd osv.
Här galopperade han fortfarande men det var enormt okontrollerat.
Hur lycklig tycker ni att han ser ut på dom här bilderna? Jag skulle säga inte alls. Och jag insåg ju det till slut, att helvete, undrar om han stannar och har sig för att jag har bett, eller för att jag rider mycket med handen, kanske för att jag har klämmiga skänklar? Ja jag började analysera allt, jag fattade ingenting. Jag använde spö och Kajsa som red honom ibland var mycket modigare än mig och fick försöka galoppera osv. Här har ni bilder på det från en ritt.
Ja ni ser ju,något stämde inte. Och jag är inte stolt över att säga att jag använde spö och sporrar. Jag fick dock bara ännu mer motstånd, han VÄGRADE att "lyda" mig och stretade emot ännu mer, det var då jag började tänka efter och analysera, vad fan är det som händer.
Samtidigt började jag läsa baraelviras blogg vilket hjälpte mig något enormt. Jag började sakta men säkert få in all information som skrevs om hästen och jag började förändra mig. Jag tog bort spö,sporrar och bett till att börja med, jag lovade mig själv att aldrig rida med det igen och nu sesådär nästan två år senare så har jag hållt det löftet.
Även fast han fortfarande inte ville galoppera osv så var han mycket piggare framåt och jag började att sluta rida så jäkla pressat och "avancerat", släppte på de flesta hämningarna och började lyssna till honom."En häst gör aldrig något utan en anledning", det var/är något som jag alltid har i mitt huvud. Hästar lever i nuet och blickar varken bakåt eller framåt så det som händer i det exakta momentet händer verkligen. Ett till motto jag har är att aldrig se mig som någon ledare/som någon som bestämmer över hästen, vi är nu synkade med varandra och jag lyssnar mer än jag någonsin tidigare gjort.
Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag började kolla på videosar om "natural horsemanship", men andra ord hästens naturliga beteende och förklaringar till varför en häst beter sig som den gör. Jag kunde sitta uppe i flera timmar och läsa, kolla på filmer på youtube för att sedan åka till mina hästar dagen efter och försöka mig på det jag sett på film. Jag började med groundwork, på med en grimma och ett ledrep och upp till volten och försöka flytta på hästen med hjälp av min kropp och energi. Studera varenda liten rörelse som min häst gjorde för att sedan gå hem och googla vad just den rörelsen kunde betyda. Allt från att ett öra rörde på sig till att svansen viftade etc, jag ville lära mig ALLT för att bli den bästa hästmänniskan jag kunde bli.
(Det finns dock alltid mer att lära så det här är en process som kommer att pågå i hela mitt liv, det tar aldrig slut med lärodom när det kommer till hästar).
(Det finns dock alltid mer att lära så det här är en process som kommer att pågå i hela mitt liv, det tar aldrig slut med lärodom när det kommer till hästar).
Det var så många gånger min hjärna kokade över, vaddå spänd bog? Vaddå flytta med hjälp av min energ? Men när jag till slut nötte in det i min hjärna så föll allting på plats. Jag började kommunicera med mina hästar på deras sätt och inte mitt sätt för första gången i mitt liv, det var helt magiskt.
Nu började jag även jobba med mina killar lösa i hagen också, jag tänkte alltid att jag tar små steg, jag börjar med att ha dom fastspända i ett ledrep för att sedan ha dom helt lösa och se om kommunikationen sitter lika fint då vilket den gjorde 80% av tiden. Jag vilade aldrig, det här var det ända jag tänkte på, jag ska ALDRIG mer ignorera Schatals känslor eller signaler, jag ska alltid lyssna på honom och utgå efter hans behov och inte mina. Jag ska alltid visa respekt för honom och alla andra hästar jag är med. Det var mitt mål och i allt det här så började jag bli en harmonisk person, inte bara i hästeriet utan i mitt vardagliga liv också. Från att ha varit en förvirrad och aggressiv själ till att helt plötsligt ha all tålamod i världen och kunna hålla mig lugn i de flesta situationerna var en stor förändring för mig. Än idag har jag mycket lättare för att behålla mitt lugn än vad jag hade förut vilket jag tror 100% är för att jag ändrade mitt sätt att tänka på när det kom till hästarna. Jag hade inget annat val än att vara lugn och ha tålamod, bröt jag det så skulle allt jag kämpat för falla sönder.
Från och med nu blev det mycket promenader med båda hästarna och kravlös ridning.
Sen kom den dagen när jag plockade av sadeln på Schatal och började rida i grimma och tyglar. Jag kommer ihåg den här dagen som ni kommer få se på bilderna här nedanför så väl. Aldrig hade vi kommunicerat så fantastiskt fint innan och jag tror faktiskt att jag låter bilderna få tala för sig själva. Bilderna avspeglar precis hur fantastisk den dagen var.
Ni ser, målet var inte längre att ha en häst som lyssnade på min vilja, målet var att ha två stycken individer som kommunicerade tillsammans och förstod varandra. Här hade jag börjat rida på energi istället för styrka, skillnaden är stor om du frågar mig.
Den här vita fina lilla hästen har gjort så otroligt mycket för mig, han öppnade upp en helt ny värld mitt framför mina ögon och jag är så glad att jag valde att öpnna mina ögon och se det istället för att kolla bort och fortsätta som vanligt.
Samma dag red jag Kvicken och här är bilder från det. Ett helt fantatiskt ögonblick tillsammans med honom också.
Mitt i allt så öppnade jag också upp ögonen för Kvicken och insåg att han och jag måste kommunicea mera också. Han och jag fick en kontakt som aldrig någonsin varit så stark tidigare och även han blev en gladare häst i allmänhet. Istället för att gå ifrån mig i hagen så valde han att vara med mig istället och ja ni vet, små saker som egentligen gör ens hela värld?
Självklart har vi haft våra ups and downs tillsammans men det hänger ALLTID på mig och aldrig någonsin straffar jag mina hästar för att jag har en dålig dag. Kom ihåg att alltid ha ögonen öppna för din häst och låt aldrig något passera förbi, ta vara på varenda sekund du har med din häst och älska den som du aldrig har älskat någon förut.
Mitt hästeri idag är att jag utgår efter hästens naturliga behov och jag sätter mina egna åt sidan. Jag försöker att alltid vara så osjälvisk som möjligt och lyssnar alltid till vad mina hästar har att säga, det är det minsta jag kan göra för dom för i slutändan så är det jag som väljer att ha dom i min fångenskap, hur hemskt det än låter så är det sant.
Jag har aldrig älskat några individer så mycket som jag älskar dom två och ibland känner jag att jag inte räcker till, men så länge jag ser och vet att dom mår bra så är jag den lyckligaste tjejen i hela världen.
Föralltid vi tre om jag får välja.
Kommentarer
Postat av: Killander
Hej kompis! Nu har jag läst allt! Superkul. Nu är han ju halt, men läste att du hade så bra kontakt med honom när du skrittade i grimma barbacka. Kan det kanske vara sadeln han inte trivs med? Den kanske ligger galet och därför han stretade emot i galoppen? Bara en tanke. kram <3
Svar:
None None
Postat av: Caroline
Vilken fantastisk resa ni har gjort min vän <333333 saknar dig!!
Svar:
None None
Trackback
