lissegotze

I och med att jag alltid har haft Kvicken i ett "eget" litet stall hos min kusin så har det varit en stor fördel. Jag har själv kunnat bestämma hur länge han ska vara ute och när han ska in osv. Det jag inte har kunnat bestämma är hur stor flock han ska ha då jag hade två hästar (Shatte<3) under en period på två år. Men matintag och utevistelse som är två av hästarnas viktigaste faktorer har jag själv kunnat bestämma över vilket har varit guldvärt. 

Sen när vi bodde uppe i Umeå nu under perioden augusti-oktober så hade jag också väldigt tur, eller tur och tur, jag visste att Carro och hennes mamma var bra hästmänniskor redan innan jag åkte upp. Där bestämde vi samma sak också, utevistelse, matintag och så hade vi en flock på 4 hästar vilket är det absolut optimala tycker jag (det får gärna vara fler hästar). Vi höll dom ute väldigt mycket och fodrade runt 4 gånger per dag, dock hade dom alltid lite att småplocka på ända tills jag åkte i början av november igen. 

Jag bestämde mig för att åka hem igen och då började ett nytt kapitel. Vart ska jag stalla upp Kvicken? För mig var 3 faktorer avgörande för att jag skulle flytta hem honom igen. Stora hagar, mycket utvistelse, en flock, litet stall samt bra med matintag. Ett + var bara att han gärna stod i Vallentuna också. Turen har man ju att Vallentuna är en väldigt hästtät kommun. 

När jag började leta efter stallplatser så insåg jag hur jävla svårt det var. Mina krav var för mig minimala, eller rättaresagt en självklarhet. Men ju mer jag sökte desto mer insåg jag att det inte är lika självklart för alla. Jag började få lite smått panik inombords men jag åkte och kollade på ett stall som jag tyckte lät bra. Visserligen låg stallet långt ut på vischan i Vallentuna men det stod i annonsen att hästarna gick i flock och att det var mycket utvistelse och stora hagar. Till min besvikelse så var hagarna helt värdelösa, tyvärr. Med andra ord så gick min dröm i bitar om att jag faktiskt hade hittat det rätta stallet. Besviken som jag var så åkte jag och mamma hem igen. 

Vi satt vid matbordet och jag skulle dagen efter åka upp till Umeå igen. Varav att jag och mamma kikar på en annons som jag tidigare hade sätt. Den lät inte jätte intressant då dom först och främst sökte en liten ponny men mamma sa att "nu ringer vi på den annonsen och ser vad som sägs". Under den perioden så hade jag även tappat min röst så hon fick ringa och prata. 

Eftersom att stallet ligger väldigt centralt i Vallentuna (cirka 5 min med bil ifrån mig) så valde vi att åka dit samma kväll. Det sjuka är att det stallet som ligger där är knappt så att man ser det från vägen även fast jag har åkt förbi där i hela mitt liv. Det är till och med samma ridvägar man rider på som jag och Kvicken har växt upp med. 

Så fort jag träffade Björn som äger stallet så fick jag en fruktansvärt bra känsla. Han visade oss in i det lilla mysiga stallet som han själv byggt och jag föll pladask. Ett stall på 5 st boxar och en stor sommarhage och vinterhage. Självklart finns det större hagar att leta efter men dom uppfyllde mina krav. Dom har även fri tillgång till grovfoder på dagarna.  Han började snacka om att dom självklart går i flock hela bunten och att dom går ute från 8-6 på dagarna. I mitt huvud så plingade klockan, bara till klockan 6? Fan också... Men så sa han det att det är bara under dom här mörkaste månaderna nu och att det inte är jätte noga egentligen. Sen går dom ute på sommarbete hela sommaren och om det funkar så även en bit in på våren också. 

Jag frågade lite vad det är för folk också och han sa att alla mest är hobbyryttare och ett jävligt skönt gäng liksom. Jag föll för stället rätt fort. Även fast jag gärna hade sett att det var mer utvistelse så sa mitt hjärta att, du kommer inte att hitta ett bättre stall. 

Med det sagt så kan jag säga att idag känner jag likadant. Jag kunde inte ha hittat ett bättre stall till Kvicken. Självklart hade det optimala varit att ha ett eget stall men ni förstår vad jag menar. 

Alla är så jävla trevliga och Kvicken stormtrivs. Han är väldigt glad och positiv och hela hans energi är harmonisk. 

Ett + för mig som människa är också att alla som står uppstallade har en hyfsat bra hästsyn också. Vi är måna om att hästarna ska få vara hästar och jag kan sitta öppet och prata om min hästsyn och det är liksom inget konstigt. Alla är så lugna och trevliga och välkomnande.  Det känns fruktansvärt bra och jag kunde inte varit nöjdare.

Jag förstår att inte alla har dom bästa möjligheterna när det kommer till att hitta stall. Det beror nog väldigt mycket på vart du bor i landet och vad du anser är viktigt för din häst. Pengar spela tyvärr också in ibland även fast jag väldigt sällan pratar om pengar när det kommer till hästar. Hästar kostar pengar och det är vi välmedvetna om. Jag är bara jävligt glad över att jag inte ser min häst som en individ som "kostar pengar och därför får han inte gå med andra hästar för att då kan han skada sig".  

Ja det finns det, men det finns fan inte tillräckligt många bra stall. Vi borde sätta högre krav på oss själva som hästägare och verkligen börja se efter våra hästars behov. 

Kvicken och ponnyn Natchos kliar på varandra. 

Kvicken och Frankie äter mat tillsammans. Det är ju Frankie som Kvicken är "beskyddare" till också hehe. 

Jag är lycklig när Kvicken mår bra.