lissegotze

Står du i ett stall så är nog majoriteten hopp/dressyrryttare eller "bara" hobbyryttare. (Det blir på något sätt fel av mig att lägga alla i en kategori men jag vet inte riktigt hur jag annars ska göra.). Folk med mål och ambitioner. Prestation och lyx. Oavsätt om du kanske inte har så mycket pengar som hästägare så upplever jag iallfall att folk mestadels vill upplevas som "lyx". Självklart finns det undantag. I mitt stall är det tvärtemot allt detta, så jag är medveten om att det finns undantag. 

I allt detta så glömmer man bort den viktigaste faktorn, hästen. Man ser till att stallet ska vara rent och snyggt, hagarna är mockade, utrustningen är putsad m.m. Men hästarna då? Varför drar vi ner dom i skiten bara för att vi människor är besatta av att det ska vara rent och snyggt? Borde vi inte se till i förstahand att hästarna får sina behov tillgodosedda ? 

Vi sätter på dubblatäcken när det är 5+ ute och tror att hästarna ska frysa. Vi separerar på alla hästar för att skaderisken är för stor om dom skulle gå tillsammans. Vi begränsar dom med små små hagar där dom Max får gå 5h om dygnet på vinterhalvåret. Resten av timmarna ska dom stå inne och trycka i boxen, 19 jävla timmar. Sen är det jätte viktigt att rida hästen minst 1 timme per dag för att den "måste ju röra på sig också". Och allt det här tycker vi är helt okej. Det är inte ens något problem faktiskt. Det är normalt inom hästvärlden.

Varför kan vi inte sluta vara så jävla rädda? Varför kan vi inte testa släppa ihop hästarna minst två och två iallafall i en hyfsat stor hage? Pengar. Skadar sig hästen så kostar det pengar och är det en häst som ska prestera så kanske den inte kan göra det längre. Men låt mig få säga en sak, det är inte lyckliga hästar vi får fram av detta. Vi får fram hästar som bara accepterar läget, inte mycket mer än så. 

Jag får panik. Jag märker hur jag mer och mer tycker att det är jobbigt. Jag måste ventilera för annars går jag under. Jag bryr mig för att det handlar om djur, jag blir upprörd för att det är mitt framför oss, men vi ser inte. Ändå så kan jag förstå.