Känslor
I den här texten tänkte jag försöka att hålla mig till så lätta och förståerliga ord som möjligt. Jag orkar inte försöka bygga allt på fakta just nu utan tänkte mer skriva av mig hur jag ser på en viss sak. Vad är denna sak? Jo att låta hästar få uttrycka och visa känslor.
Om det är något jag lägger väldigt mycket vikt på så är det att låta alla hästar jag möter få visa känslor. Jag ser ofta hästar som är tydliga med hur dom känner för att sedan brytas ner av en människa som ska korregera deras beteende. Väldigt ofta handlar det då också om redskap eller metoder som på ett eller annat sätt kan skada hästen. Vi människor har en tendens att vilja använda oss av fysisk kontakt vilket i en hästsvärld är den sista utvägen. Det vi tyvärr gör när vi ska korregera våra hästar med fysisk kontakt (eller egentligen bara okunskap inom hästens beteende) är att vi sakta men säkert bryter ner den psysiska delen hos dom. Självklart är det viktigt att kunna kommunicera med våra hästar, men det bör bygga på kunskap hos människan som vet vad denne håller på med. Har du blivit lärd med att det är okej att slå en häst eller andra saker som innebär våld så tycker jag att det är dax att tänka om och lära dig den riktiga vägen.
Jag tror starkt på att vi kommer långt med att kommunicera med våra hästar om vi förstår oss på dom. Att förstå en häst kommer självklart att ta ett xantal år men ju mer vi börjar se ju mer börjar vi att lära oss. Jag tycker inte att det är okej att på något vis ta till med våld mot en häst, eller något djur överhuvudtaget. Jag tycker att det är super viktigt att vi kan umgås med våra hästar i ett lugnt tillstånd som bygger på kunskap om en hästs naturliga beteende. Om vi kan lära oss att föra oss som en häst, om vi kan lära oss att tänka som en häst så minimeras också chansen till att vi bryter ner dom psykiskt. Det som händer när vi bryter ner en häst mentalt är att vi inte förstår dom, vi ger inte hästarna det dom förstår, det här skapar självklart förvirrning hos en häst. Varför vi ens kan ha hästar i fångenskap för att sedan kunna umgås med dom är för att dom faktiskt är anpassningsbara, men bara för att en häst är anpassningsbar så betyder det inte att den lever i harmoni och lycka. Allt för ofta bevittnar jag hästar som nästan är som robotar. Dom styrs av människans ignorans och accepterar det (Självklart finns det dom som aldrig slutar göra motstånd heller). En sådan häst har antagligen blivit tvungen till att bli apatisk, för att människan inte har lyssnat till denne har det med största sannolikhet blivit lättare att stänga av istället.
Apatiska hästar kan oftast vara hästar som vi säger är "snälla". Ett bra exempel tycker jag är ridskolor. Hästar som vistas i en miljö som är så långt ifrån sin natur som möjligt, dvs, träffar människor med okunskap varje dag, får xantal spörapp varje dag, lever i en hetsig miljö med mycket rörelse,ja dom blir "snälla". Varför vi kallar dom "snälla" är för att dom antagligen står helt stilla när vi ska lägga på sadeln och tränsar, låter oss hoppa upp utan större motstånd, gör det vi säger att dom ska göra när vi rider osv. Jag är tyvärr redo att säga att det är dom hästarna som har stängt av den mentala biten. Dom har lärt sig att det är bättre att inte göra motstånd, dom har lärt sig att det är bättre att bara göra allt människan ber dom om. Dom kan visa minsta lilla tecken på missnöje men dom flesta människorna kommer ändå inte att förstå det och kommer därför korrigera hästen till att göra det som dom vill.
Jag har sett det själv. Det är riktigt läskigt. Ett exempel är när jag skulle lastträna Shatte förra sommaren. Jag hade en helt vanlig transport och försökte visa honom att den inte är farlig. Han blev extremt stressad och gick runt runt till en början, gick på några steg, viftade lite med svansen, vidgade näsborrarna, reste nacken, spände alla muskler i kroppen om han skulle bli tvungen till att fly eller agera fort. Från allt det till att helt plötsligt bara stänga av ALLT. Han stod som en staty. Inga uttryck, inga tecken på att han skulle röra på sig, INGENTING. Kontakten var helt borta. Varför kom det här ? Varför blev han apatisk? Jag pressade honom för hårt, han bestämde sig för att inte agera överhuvudtaget. Det här var redan jobbigt för honom som det var och att jag då skulle pressa honom gick för långt. All denna stress som visades utåt vände sig inåt istället. KAOS. Där och då bestämde jag mig för att avsluta. Jag förstod efter det att jag hade missbedömt hela situationen från första början och gjort en häst som jag älskar apatisk, det är något jag aldrig vill uppleva igen.
När en häst slutar att visa vad den känner, då har vi ett problem. Då har vi en häst i riktig fångenskap som med största sannolikhet lever ett väldigt blankt liv. När vi försöker att korrigera dom med hjälp av våld eller annan okunskap så ökar också risken att vi till slut har en häst som inte visar känslor längre. Det är super viktigt att vi aldrig försöker att bryta ner en häst när den faktiskt är tydlig med vad den känner och försöker berätta det för oss. Det är viktigt att vi respekterar våra hästars känslor och tar till vara på dom. Jag fullkomligt hatar att se när hästen är tydlig mot oss människor för att sedan bli "satt på plats" för att det är "människan som "bestämmer. Jag hatar att det faktiskt är så för många hästar. Jag hatar att vi faktiskt tillåter det. Jag hatar det så mycket att jag faktiskt känner en smärta inombords. Jag hatar att älska djur så pass mycket att det tar på mitt psyke varje gång jag ser ett djur behandlas illa. Men det jag däremot älskar är när folk behandlar djur med den respekt och kärlek som dom ska behandlas med. Jag älskar att se människor kommunicera med sina hästar på ett vis där hästen också får ta plats, det är fint hästmannaskap.
Kommentarer
Trackback
