lissegotze

Något jag har funderat på ett tag nu är, vet man alltid bäst när det kommer till sin häst? Jag ställer mig frågandes till det här. Jag ställer mig frågandes för att jag ser folk skriva i diskussioner på facebook, bloggar ,instagram osv att "jag känner min häst och den mår helt perfekt bra", för att sedan se bilder på hästen där den är fullpackad med utrustning och där den utstrålar 0 harmoni på 90% av bilderna. 

 

Vi alla ser olika, men när det kommer till att läsa av en hästs språk så måste vi bli bättre, vi måste bli mer engagerade för våra hästars skull. Jag tror att det faktiskt är många som känner sin häst mycket väl och ger den rätt förutsättningar, men något i mitt huvud sätter stopp för att tro på det här fullt ut. Jag kan inte till 100% tro att du känner din häst väl om du väljer att packa på den extremt mycket utrustning för att sedan försvara det med "men han är väldigt pigg så jag måste kunna hålla honom" eller "jag kan rida utan utrustning också men han trivs bra med det jag sätter på honom". Oavsätt vad, så tror jag att vi alla kan komma överrens om att hästar trivs bäst UTAN utrustning? Eller finns det någon som tror att hästen faktiskt förderar att få på sig, träns, sadel, martingal, gramantygel osv? 

 

Så vad ska man göra då? Sluta rida? Släppa ut hästarna i det fria? Hörrni, lugna ner er, det här är det vanligaste motargumentet man stöter på när man ska försöka förklara varför all utrustning kanske inte bör användas. Nej, man måste inte sluta rida eller släppa hästarna i det fria för att man inte tycker att en häst inte ska stå på box, inte ha bett i munnen, inte skos, inte tävlas, inte ridas med hjälptyglar, det betyder bara att man väljer att plocka bort mycket saker för att göra livet ännu mer naturligt för hästen. Folk som plockar bort saker för hästen är inga dåliga människor, det är bara det att dom antagligen har studerat och läst på om hästens naturliga behov och historia. 

 

Jag vet att jag har mycket kvar att lära, det kommer säkerligen aldrig att ta slut på lärodomar. Jag försöker alltid att göra det som är bäst för mina hästar men jag tror att många gånger så misslyckas även jag. Skillnaden är att jag inte väljer att hugga direkt om någon ifrågasätter det jag håller på med. Ett exempel var för några veckor sedan när jag la upp en bild på Schatals svullnad i kronranden i ett hästforum på facebook och folk kommenterade ganska fort att "den där hästen har jätte dåliga hovar", jag blev sååå ledsen och upprörd över det här. Jag tog verkligen till mig vad varje individ skrev och idag har han faktiskt fått sina hovar kollade på av en hovspecialist, varav han sa att dom är framskutna i trakterna vilket gör att det blir "ankhovar". Med det menar jag att även om folk kommenterar något som du gör med din häst så behöver du inte bli arg eller inta en försvarsställning, utan sug in dig informationen istället och börja googla eller sök information. Fråga folk vad dom tycker om hovarna istället för att säga "jag känner min häst bäst och jag vet minsann att han inte lider av dessa hovar som han har", det handlar inte om din stolthet utan det handlar om att värna om sin häst. 

 

 

Sen är ju jag väldigt frågandes till bett,sporrar,spön och nosgrimmor. Det finns människor som väljer att fortfarande använda bett, sporrar, spön, nosgrimmor och nu allt vad det finns för att gynna människan även fast mycket ny forskning och information visar på att det inte är det bästa för hästen. Är man nonchalant och tycker att det bara är skit så tycker jag att man ska tänka om, forskningen ljuger inte och jag tycker att man ska ta in det mesta som faktiskt är skadligt för hästen istället för att försvara det. Många kommer med argumentet "men min häst trivs med bett så därför kommer jag att har kvar det". Medans jag känner lite såhär, det finns hästar som är extremt tydliga med vad dom känner och tycker (Shatte är ett exempel) och så finns det dom som inte är lika tydliga med vad dom känner. Det blir väldigt mycket lättare för oss människor att avgöra en hästs missnöje om den är tydlig, men det finns mycket signaler som många inte kan eller ser heller. Det finns hästar som finner sig i det mesta men bara för att den gör det så skulle inte jag säga att det är en nöjd häst i alla situationer, utan jag skulle snarare säga att den har anpassat sig till människans behov och accepterat det, men bara för att man accepterar så betyder det inte att man är nöjd. 

 

I slutet så vill vi nog alla våra hästar väl. Men för att komma till ett mål så räknas vägen dit också. Det är viktigt att vi blir mer öppna för förslag istället för att låta information gå in i ena örat och ut i det andra. I många fall så är vi nog inte bäst för våra hästar. Vi måste lära oss att bli bättre på hästars signaler och kroppspråk, det är nog förrens då vi kommer att behandla våra hästar med den respekt dom förtjänar.