lissegotze

Jag kan inte sticka under stolen med att man blir lite insnöad i just det man håller på med själv. Just därför är det extremt nyttigt när nya idéer börjar ploppa upp att inte skjuta undan dom men att ta väl hand om dom. 

Min hjärna har seriöst kokat över och jag har haft lite smått panik i huvudet vilket har gjort att jag egentligen bara vill sova bort det. Idag känns allting dock lite lättare då jag har börjat acceptera dom nya tankarna som pågår. 

Kvicken och de andra killarna är egentligen anledningen till varför tankarna sätts igång. Kvicken vill inte alltid umgås med mig och frågan är hur mycket tryck och press jag ska lägga på honom för att få han intresserad av mig? Jag vill aldrig gå över till den gränsen när han börjar umgås med mig för att slippa trycket som jag lägger på honom, å andra sidan måste jag göra någonting för att  han ska vilja fokusera på mig. Eller behöver jag inte det kanske? Kanske ska jag bara ha mer tålamod och acceptera när han inte vill umgås med mig och försöka lite senare istället? 

I vilket fall som så är hästar en livslång resa. Man kommer aldrig vara riktigt fullärd och jag man kommer aldrig bara kunna chilla och ta det lugnt och tro att man är klar. Våra bästa lärare är hästarna, värt att tänka på.