lissegotze

En grej som jag har svårt att förstå är det här med bogen. Jag förstår att bogen kan vara spänd och dominant men jag vet inte riiiiktigt än hur man ser om den är spänd eller dominant. 

Eller, jag har ett uns om hur en spänd bog är men jag skulle vilja lära mig att se och verkligen förstå när en bog är avslappand, och när en bog är spänd. 

 

Jag vill som sagt försöka lära mig så mycket som möjligt om allting nu men det är svårt när man inte riktigt förstår till 100%, jag kan exempelvis inte bara gå till stallet idag och försöka se om Kvickens bog är spänd eller inte då jag inte vet hur jag ska se det... 

 

Detta är något jag får fundera vidare på.... 

 

Körde på som samma igår, först Schatal och sen Kvicken. 

Idag testade jag att se om Schatal var piggare på att få förbi huset men icke, då orkade jag faktiskt inte hålla på och hoppade istället av och ledde han en bit tills jag hittade en sten att hoppa upp på igen, haha... Här har ni någon som är sämst på att hoppa upp utan pall/bänk/annat föremål som lyfter mig en högre bit från marken. 

 

Det var bäcksvart ute men det sket jag i idag, till slut vänjer man sig vid mörkret och börjar kunna se någorlunda, sen kan jag vägarna så pass bra nu att jag vet exakt på vilka ställen i skogen jag ska ducka på så att jag inte får en gren i huvudet.... 

 

Vi red till volten jag och Schatal tränade lite våran kommunikaton uppe på ryggen. FÖRVÅNANSVÄRT hade han faktiskt framåtbjudning idag??? Vad hände liksom... Det var några gånger han blev lite frustrerad och började skrapa med hoven men då bad jag han bara att gå framåt och med hjälp av min energi + lite skänklar och en bjudande hand framåt så kom han upp i en trav han inte haft på ett tag.

Kunde länga och korta utan problem och det är något som inte funkat på ett tag då han ställt sig och tvärvägrat när jag bett honom att göra något med hjälp av skänklarna. 

 

Nu börjar han dock bli lite mer sammarbetsvillig, vi kompromissar mycket bättre och idag kände jag faktiskt att han tyckte att det var KUL, vilket var riktigt roligt. Han var avslappand men satte ändå under bakbenen något mer än vanligtvis och var på bra humör, känns riktigt skönt faktiskt nu när jag kämpat ett bra tag för att han ska tycka att det är kul och ha framåtbjudning. 

 

Jag och Kvicken däremot klickade inte alls lika bra idag som vi brukar, han kändes typ svår att rida efter Schatal? Har aldrig hänt förut men det säger väl egentligen bara vilket team jag och Schatal var idag? 
Men ändå så gjorde vi lite skritt och travövningar så fick det rätta, jag tycker inte att det är värt att pressa/tvinga fram något som antagligen inte finns där just den dagen... 

Nu är motivationen tillbaka igen(konstigt med tanke på att jag började skolan idag?) och jag kommer skita framöver i att det är mörkt ute, vi kan hålla till uppe på volten om så ska vara!!!

 

 

Efter Schatal var det dax för Kvickis. 

Honom tog jag bara av alla grejer på såsom grimma och täcke och släppte ut honom i lilla paddocken. Först gick han halvvägs ut i stora hagen men jag bad han komma till mig och då backade han lugnt och sansat tillbaka in på lilla ytan. "Paddocken" är inte större än 15x15 (typ, har fan ingen aning) så det är en väldigt liten yta. 

Jag stängde av ut till stora hagen för att jag ville hålla mig på lilla ytan, heh. 
Kvicken var inte uppmärksam till en början så då skjutsade jag ut honom på volten runt omkring mig i skritt. 

 

Det är såhär när jag jobbar med mina hästar "tittar den bort från mig eller inte alls är uppmärksam på vad jag gör så är det ganska respektlöst och då skjutsar jag ut den på en volt för att den ska känna att alternativ 2. "Att vara med mig" är roligare och trevligare. 
Tog ett par varv sen helt plöstligt stannade han, vände huvudet in mot mig och ville umgås, istället för att vara ute på stora volten. 
Okej sa jag, vad trevligt då umgås vi, men så fort han tappade fokus skjutsade jag ut honom igen på lilla volten.När han vände in huvudet mot mig igen, då lät jag han vara. 

Så så fort hästen visar tecken på att okej, jag vill vara med dig nu, sluta pressa den, då gör den det du vill att den ska göra.
Sen gick vi runt lite, jag testade att flytta på mig från vänster till höger för att se om han följde mig med blicken, vilket han gjorde. 

 

Efter det fick det räcka och vi gick in i stallet igen. 

 

Det är riktigt lärorikt för mig att jobba med två så olika hästar, både Kvicken och Schatal är 2 totalt olika individer vilket gör det svårare för mig, men roligare. 
Jag börjar NU (efter typ ett halvår, efterbliven) komma på hur jag vill umgås med mina hästar och vilken kontakt vi ska ha, det är upp till var och en att få välja det, alla är olika och alla gör därmed olika på 1 eller 2 stadier, men den banan jag är på nu känns bra, ruskigt bra.

 

Godkväll!
Kom precis hem från stallet och har slängt i mig en matbit, var lite "urgent" på att skriva hur hästarna betedde sig idag,hehe. 

 

Det började då med att jag var jätte sugen på att rida Schatal, vilket jag då också gjorde, eller vi kom inte direkt någonstans, ska berätta varför.
Jag har tidigare berättat om stället han inte vill gå förbi, det är vägen precis utanför stallet och sen lilla uppförsbacken upp förbi huset, en väg på cirka 20 meter. ALLTID när vi kommer till den här platsen då så tar det stopp, eller rättare sagt, det är 10 meter som han vägrar att gå på. 
Idag satte jag då lite press på honom, jag ville inte att han bara skulle stå och stirra utan aktiverade fötterna i rörelse, gjorde cirklar, gjorde allt för att han skulle tycka att "ja, det är ett bättre alternativ att gå framåt istället för att behöva anstränga mig såhär", men icke. 
Det är lerigt nu, och en häst som står och stampar på samma yta inom 3x3 kan tyda på att det inte kommer att vara plant en längre tid. Det blev geggit och halt och SJÄLVKLART skulle han ramla ner på knä en gång och det gjorde väl så att hela grejen förstördes. Han gick dessutom ner på knä helt själv när vi stod stilla, illa.... 

Iallfall så blev han extremt stressad efter det och ännu snabbare på fötterna och eftersom att ytan var liten och leran började flöda så var det inte så mycket mer alternativ än att hoppa av och leda upp han, typ 30 gånger. 
Tillägger att det stod en vit bil med ett blåttlarm inne i den som blickade en gång var tredje sekund precis där vi skulle gå förbi, kan ha varit det som var liiiiiite läskigt också. 
MEN efter att vi gått förbi några gånger så lugnade han ner sig, jag ville inte avsluta förrens han kunde gå upp lugnt, och sen ner lugnt, det var det fokusen låg på idag. Det ända jag gjorde var att gå bestämt framåt och verkligen inte gå fram och kolla på saker som om att "det här kan vara läskigt så passa dig nu", det funkar inte. 

 

Även fast jag vart missnöjd till en början så gick det framåt, Schatal gjorde bra ifrån sig och det är bara att gå vidare och framåt efter detta, FÖRHOPPNINGSVIS, haha. 

 

Så kan det gå, jag lär mig oerhört mycket av honom och jag hoppas att han lär sig mycket av mig också, en lång väg att gå men vi börjar sakta men säkert förstå varandra mer och mer. 

 

 

Får lite panik när jag kollar på dessa klipp. Jag har alltid tyckt att min svaghet är att jag kanske inte är så modig som jag önskar att jag var, men hur ska jag klara av att vara modig när det FAKTISKT kan gå såhär?
Får en klump i magen och påminns ännu en gång om varför jag föredrar att börja från marken nu förtiden, för även om dessa klipp var olyckshändelser så finns det likadana som skapas av att hästar kan vara farliga djur att sitta på, om man inte hanterar dom rätt från marken först. 

 

Nej usch och fy, obehagligt. 

Hur ska jag få ner det här på bloggen så bra som möjligt, låt oss se om det går. 

 

Är det fel av hästen att uttrycka sig?
Nej, för mig är det jätte viktigt att hästen får uttrycka sig och uttrycker sig. Hur ska jag annars kunna göra en bedömning om hur hästen är som individ? Hur kul är det egentligen med en häst som är apatisk, det är det värsta som finns att inte få någon som helst reaktion, dom flesta ridskolehästarna tycker jag är apatiska, bara för att ge exempel. 

 

Det går för långt när hästen uttrycker sig över dig, dvs uttrycker missnöje mot dig genom att springa över dig, hugga efter dig, attackera dig, bita efter dig eller andra farliga moment som gör att du fysiskt kan skada dig. DÅ är det dags att börja tuffa till dig, men utöver det så har hästen all rätt att uttrycka sitt missnöje. Tex om du vill backa den och den stryker bak öronen lite, jaja, så länge den faktiskt backar när du vill att den gör det så är det okej. 

 

När börjar hästen uttrycka sig? När du ger den tillåtelse att göra det. Oavsätt om det är på ryggen eller från marken så har den rätt att få säga till. 
Den uttrycker sig när den får friheten till att göra det, och det är din plikt att ge den den friheten.  

Endast när friheten kommer, kommer du kunna se hur din häst verkligen är. 
Så, låt era hästar få uttrycka sig, det är något av det viktigaste när det kommer till hästhållning!

 

 

Jag började följa en kille (man) på youtube för ett litet tag sedan, fast bra minne som man har, hade jag såklart glömt bort det. 

 

Men idag kollade jag igenom lite och hittade han igen, har suttit och kollat på hans videosar i typ 1 timme nu och jäklar vad jag tycker han resonerar sunt. 
Jag känner av ganska direkt när jag tycker att någon är mindre bra, bra, och sen jäkligt bra! 
Här får ni lite filmer som provsmak:

 

 

 

 

Vad tycker ni om denna video?

 

 

Ni kan spola fram till typ 9 min om ni inte orkar se på hela!

Det är lite roligt hur vi pratar om naturlig hästhållning, men ändå ligger det så långt ifrån våran egna natur- alltså människans. 
Inte konstigt att man blir så mindfuckad ibland, men omvänt är det ju hästen som blir mindfuckad annars. TÄNK er bara att vi får hästen att göra saker som är helt onaturliga för dom, och sen när vi ska byta platser och göra det naturligt för hästen och onaturligt för oss själva så är det jätte många som har svårt att förstå/acceptera det, låter det bekant? 
Jo, det är precis så det ser ut idag. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ridlägret 2012! Jag och finaste Leo :)

Igår tog jag in hästarna vid klockan 14:15 för att hinna rida Kvicken innan hovslagaren kom och skodde Schatal. 

 

Men när jag red så kände jag direkt att inte riktgit något stämde, han var lite motsträvig i skritten och ville inte riktigt gå på som han brukar göra, tog några travsteg och ni vet det där klungade ljudet som kommer ibland i magen? Vet inte ritkigt varför dom gör så men tänkte att han kanske hade lite ont i magen... hehe. Så det slutade med att vi skrittade ut på en mysig liten runda istället. 

 

Schatal är åter sitt lugna jag igen, skönt! Han är så himla snäll när han ska skos och nästan står och somnar, jätte gullig!

Dessvärre blev det extra timmar i boxen igår, tog in dom vid 2 liksom och sen gick dom inte ut igen, lite dåligt samvete över det så dom får vara ute som vanligt idag, hade nämligen tänkt att rida båda men gick upp rätt sent och ville inte låta dom stå inne så många timmar idag igen, fobi!!! 

Sen tycker ju jag att det känns onödigt att ta ut dom i mörkret igen, men som sagt, det är bara något som nötat in sig i min hjärna! 

 

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra med dom, möjligtvis försöka mig på en promenad med båda hästarna samtidigt, wish me good luck!!

 

 

 

Ska alldeles strax till stallet för att rida lite på Kvickis och sedan vid 15:30 kommer hovslagaren så ska Schatal få nya fina skor!

Denna dag vaknade jag faktiskt vid halv 11 men somnade om sen igen för att sängen var så himla gosig, ni vet när sängen är sådär perfekt som ni vill ha den, så var den idag, omöjligt att stiga upp då... 

 

Lite ångest över att skolan börjar snart igen, men kan vara skönt då jag inte har chansen att sova bort hela dagarna och var nattuggla, för det är jag, kan lätt var uppe till 4-5 på morgonen utan problem. 
Skolan börjar nästa vecka på onsdag och det känns sådär kul, har verkligen njutit detta lov men känns ändå skönt att veta att det endast är ett halvår kvar sen tar jag studenten, wiho!!

 

Farmor berättade nyss att Schatal hade försökt ta sig ut från boxen igår vid halv 9 tiden då dom börjat att skjuta av raketer i närheten! 
Han hade varit väldigt rädd men hon hade spänt upp en tråd så att han inte skulle försöka ta sig igenom. Vid halv 1 tiden hade hon gått ner igen och då hade han varit hyfsat lugn.