lissegotze

Ligger och funderar på det här med att stå upp för något man tycker och tänker, men jag tänker då även att själva ordet i sig "står för det jag tycker" kan bli lite bryskt.

Jag tycker inte riktigt om när människor ska låta nedlåtande i sina toner och ni vet den här typiska "jag vågar stå för vad jag tycker och tänker blablabla", det vågar jag med men vart går gränsen för att låta nedvärdernade?
Jag står också för det jag tycker och tänker, men det betyder inte att jag är villig att ändra åsikt och uppfattning om någon kommer med ett nytt förslag som för mig låter rimligt och vettigt. Det finns ju inge jobbigare än människor som ständigt måste skriva "men vaddå, jag måste ju få skriva och tycka precis som du gör?", ja men absolut får du det, men man måste också vara beredd på att personen inte alltid kommer hålla med och därav skapas konflikten, men det bästa är egentligen att vara öppensinnad och ta till sig vad folk säger och sen försöka formulera sig på ett vänligt sätt istället för att hugga till. 

Jag har många gånger svårt att inte hugga till, men det är väldigt sällan över sociala medier det händer, isåfall tycker jag att det är en diskussion som är bättre att ta i verkliga livet. Jag ställer mig frågandes till viss hästhållning men det är inte något jag skulle kommentera såhär över sociala medier, eller jo, det är absolut något jag skulle kunna skriva här på bloggen men sällan skulle jag kommentera någon annans blogg med sådant.

 

Man lär sig av att lyssna och ta till sig, men även jag kan vara rapp i käften om någon kommenterar något som ligger mig varmt om hjärtat med en riktigt illa ton istället för att säga "nää du behandlar dina hästar fel, du måste göra såhär" så kan man säga "vet du, jag har lite förslag som vi kan testa och se om det funkar", vilket är trevligast tycker ni? 

Jag är alltid väldigt trevlig mot folk som är trevliga mot mig, jag har oerhört svårt för vissa människor som låter otrevliga eller tror sig vara bättre än alla andra, tror nog alla tycker det men vissa kan ta det och vissa inte, jag är en av dom som inte kan ta det och då börjar tyvärr min käft gå i ett och adrenalinet pumpar lite för mycket, men det är för att jag mestadels hatar när folk säger åt mig vad jag ska göra, och ska vi komma in på det spåret så måste vi gå långt tillbaka i tiden, det orkar vi inte hehe! 

 

Nej men det jag egentligen vill säga är väl att det är skit bra att våga stå upp för något som du tänker och tycker, men det är lätt att falla in i någon slags enfiligbana vilket är väldigt farligt, var öppen och ta till dig saker, när du lyssnat klart på personen och fortfarande känner dig frågandes så var inte rädd för att säga något då, man måste få lära sig om saker och ting och skapa en uppfattning, men framförallt så är det viktigaste att vara öppen för förslag, det kommer du långt på. 

Ja hej igen! 

Gårdagen såg ut så att vi åkte in till stan halva klassen för att käka middag, egentligen skulle ju hela klassen med men många bangade, tyvärr. Vi käkade god mat och delade ut nomineringar, jag blev "klassens råtta", ett litet internskämt, blev iallfall väldigt glad haha. 
Sedan drog vi till sommar (klubben) och festade vidare men som den lata och nyktra människan som jag var så tog jag sista tåget hem hit till v-tuna, jädrans skönt. 

 

Idag kom jag till stallet vid en klockan 8 på kvällen och passade då på att ta ut Kvicken på en liten härlig tur nere på ängen. Måste ta mig i kragen någon dag och faktiskt få till lite fina foton (malin det här är en pik till dig) så att ni kan få lite sommarfräscha bilder här, skulle sitta fint va? :D

 

Kvicken var fin,men kände inte riktigt att vi klickade till 100% så fick bli lite träning i skritt och trav, varför försöka tvinga fram något som inte finns där den dagen? 
Avslutade med att borsta igenom båda killarna och gosade sönder Schatal, var riktigt mysigt. 
Kom hem vid halv 10 och nu ligger jag här i min säng och funderar på vad mer jag ska blogga om, har lite feeling idag för inlägg, får se vad jag hittar på!

 

Men sen blev Schatal lite hotfull 1 gång så då började jag fösa undan honom för jag känner lite såhär , är du otrevlig så vill jag faktiskt inte vara med dig vilket resulterar i att jag föser undan honom. 

Sen efter kanske 10 min efter mycket spring från hans sida så kom han till mig och bad om att få vara med istället vilket han då självklart fick! 

Men fördelen e ju då att han följer mig vart jag än går vilket han gjorde så då fick det räcka och jag svampade av han lite lätt för han hann bli lite svettig hehe! 

Kvicken förstod att jag inte var på honom så han stod i ett hörn oh kollade vad vill höll på med, såg ganska gulligt ut! 

http://starstonestenfalk.wordpress.com/2014/05/21/jbk-festival-torture-like-in-the-dark-ages-anything-goes-in-the-equestrian-sport/

Juste, laddade upp en filmsnutt från 15 maj när jag och Shatte red, har glömt å ladda upp den för tyckte det var så dålig kvalité men är alltid något!!

 

Av någon anledning vill den inte bädda in länken så att man kan kolla direkt här men lägger upp länken så kan ni gå in och kika om ni är sugna! 

 

https://www.youtube.com/watch?v=7xzK_1fbTGU

Sitter och tänker på hur fantastiskt lycklig lottad jag är som faktiskt har två stycken hästar att gå till varje dag. Även fast jag varken äger Kvicken eller Schatal så har dom blivit som "mina hästar". Kvicken har ju varit i släktens ägo sedan många år tillbaka och jag började som sagt inte rida/vara med honom tills jag var 12 år gammal men nu känns han verkligen som min häst även fast jag egentligen inte behöver sätta något direkt ettiket på det hela. 
Schatal är jag också så jäkla tacksam över att få ha hos mig nu, att hans ägare kände den tilliten till mig är något som ligger mig varmt om hjärtat för Schatal har lärt mig så mycket om hur hästen fungerar och han får mig alltid att tänka till en extra gång. Schatal har liksom stått hos mig i snart ett år nu, helt sjukt. 

 

Det här med att visa att jag är tacksam för något är jag dålig på, men jag uppskattar verkligen alla i min omgivning som har gett mig chansen att få ens umgås med två så fina hästar, Mamma och Janne, Farmor, Ida och Fredrik, tack! 

 

Idag galopperade jag och Schatal hela 2 steg uppe på volten!!! Kanske låter som en jävla skitsak för alla er andra men för mig är det enormt stort då vi inte galopperat på jätte länge i och med att Shatte har tvärvägrat så fort jag ens försökt öka traven lite....

 

Men idag kände jag att, vi testar och ser, går det inte så går det inte, hade förväntat mig ett tvärstopp så fort jag ens gjorde ljudet (när man fattar på Shatte så gör man ett litet ljud hehe) men han ökade traven mer och mer för varje steg och på typ 3 varvet så fattade han galopp, jag blev så jäkla glad och slängde mig på hans hals och kramade om honom men han blev lite rädd då så han sköt in baken och ba "WHAAAT??", åh blev så lycklig.

 

Han verkar må riktigt bra nu, måste ha varit att han haft ont eller något tidigare eller så är han bara mer villig till att arbeta nu vilket är toppen! 

Idag kunde jag även sadla utan problem (han har ju verkligen inte velat ha på sig sadeln några gånger förut), han var redo idag helt enkelt, gäller verkligen att kunna läsa av hästen, det ger så jäkla mycket!

 

Ni vet ju hur jag är, vill hästen verkligen inte så är det bättre att lägga ner och försöka igen någon annan dag, visserligen har det här tagit typ ett år nu men det är det värt så länge jag vet att jag aldrig skadar honom, fina lilla killen. 

 

 

Hej allesammans!

 

Nu när jag longerat Schatal två dagar i rad så har jag märkt en helt annan energi på honom, han har kommit upp i en stadig och väldigt bärig galopp och sett ut att tycka att det är roligt, så idag bestämde jag mig för att hoppa upp och rida lite!

 

Min kompis Patte (Nattis) följde med och fick rida lite på Kvicken medans också. Idag valde jag även att rida i sadel för det var ett tag sedan jag gjorde det. Schatal var sååå framåt idag, han kom upp i en ganska ostadig trav till att börja med men sedan hittade vi balansen tillsammans och kunde även rida ganska jämt. Han protesterade typ 2 gånger under hela ridpasset men annars så hade han en väldigt bra energi och travade på enormt bra och fick det där steget han kan få när han kommer travandes i hagen. Han ville framåt idag och det underlättade väldigt mycket för mig, kunde be han gå framåt med röst och skänkel och han travade på framåt med energi, kändes jätte skönt. Det var en helt annan vilja idag så antar att jag bedömde rätt med att hoppa upp och rida lite. Han verkar inte ha ont någonstans längre och det känns så himla skönt, var nästan redo för att försöka mig på en galopp men så tänkte jag, varför riskera något när han faktiskt har pinnat på så himlans fint? 

 

Är överlycklig idag men vågar inte hoppas på för mycket, måste verkligen ta "baby-steps" och framförallt få han att tycka att det är kul framöver, det är viktigast för mig. 

 

Hon har ridit lite smått innan men inte jätte mycket så visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig så satte på en lina till en början men insåg fort att hon faktiskt var hyfsat duktig så släppte iväg henne på egenhand! 

Sa lite hur hon skulle göra men tycker det är extra viktigt att dom får försöka känna av hästen själv också och få in känslan och sen berätta för mig vad dom känner/hur dom upplever hur hästen är! 

Gick svinbra och hon lärde sig fort och Kvicken var uppmärksam på henne! 

Sen tog vid ut Schatal på en liten longeringstur och satan vad fin han var idag igen, han har en helt annan energi och en annan vilja nu!! 

Ida fick också testa att Longera, var lite kämpigt första minuten då Schatal faktiskt är lite knepig att Longera om man inte vet hur man ska föra sig men hon kirrade det efter att jag visat en gång! 

Vi var klara i stallet runt 21:30 och det var super roligt!! 

Okej hej! Måste berätta om dagens ridpass på Kvicken för det var något som jag aldrig känt förut. 

 

Kom till stallet vid 6 för vi skulle lassa av 70 nya balar hö så passade på att umgås lite extra med båda killarna idag, Kvicken och jag tog ett litet ridpass och Shatte och jag longerade lite. 

 

MEN idag skrittade jag fram lite extra länge på Kvicken och försökte känna om han gjorde plats för bakbenen under sig, testade mig fram och tyckte till slut att jag fick till en bra känsla och kunde faktiskt känna när jag skulle trycka lite med högerskänkel så att högerbakben kom in under mer och likadant med vänster också. Höll inte alls i han då utan satt på långa tyglar. När jag sen kom upp i trav i högervarv så kände jag något helt fantastiskt, han liksom bar upp sig själv helt och hållet i typ 3 steg och det kändes rätt, det kändes som han satte sig under mig utan att jag knappt höll i honom något, var en märklig men väldigt skön känsla. Sen vet jag ju inte om han satte under sig bakbenen men det kändes tammefan så iallfall. 

Vi klickade jätte fint idag så det var super skönt!

 

Shatte och jag longerade lite och jag måste nog säga att jag inte tror att han har ont någonstans utan att han bara är jäkligt envis och helt enklet inte vill jobba osv. Men idag så longerade vi som sagt och det gick ruskigt bra, jag fick vara ganska bestämd men som sagt utan någon fysisk kontakt, mer visa med kroppen och "repet" jag håller i. Må jag säga att VILKEN FANTASTISK GALOPP KILLEN HAR!! Han bär upp sig själv så hiiimla fint i galoppen nu, stor skilland från förut. Han har helt magiska gångarter och jag måste på något sätt försöka få fram dom ur honom uppe på ryggen också, blir en stor funderare på hur jag ska kirra det, måste på något sätt lägga en plan.. hmm.. 

 

Uppdaterar mer imorgon (förhoppningsvis)!

 

 

<3

Följde med min kompis Patte (nattis) till hennes stall och vi red ut på hennes islänning och en till som heter Alfur! 

Första jag gör är att möta upp Alfur i hagen och börjar klia han på halsen- det här är resultatet av det

Ridturen gick skit bra också! 

Efter det red vi en till av islänningarna som står där, Reimur! Vilken skygg liten kille men ack så trevlig han var att rida! Fick testa han en liten stund men körde såklart lite groundwork innan för att läsa av situationen och hur han var som individ, super trevlig! 

Sedan åkte vi till Kvicken och Schatal, hon fick rida kvicken och tog lillShatte hehe! Stressad som utav satan var han men vi red upp till volten ett litet tag och trava runt och då blev han super lugn efter ett tag så då red vi runt lite nere på ängen efter! 

Hoppade även upp ett litet tag på Kvickis , kunde inte låta bli hehe! 

Igår hade vi mösspåtagning i skolan och det var riktigt skoj faktiskt! Började dricka runt en klockan 11 på morgonen i min ensamhet innan jag drog till skolan vid 1 snåret för att gå på lunchen där. 
Sedan drog jag och tjejerna till Våning för att köpa en bira och sedan ner till gästis för att köpa ännu en till bira. Jag var väl hyfsat berusad från klockan 11-16 sen gick vi hem till mig och jag däckade från klockan 18 till 19, åt middag sen till stallet vid 20 och så kom det över några fler kompisar hem till mig. Men jag orkade inte dricka något så var nykter hela kvällen vilket kändes jävligt bra nu på morgonen hehe!

Tyvärr var jag så stressad igår att jag bara slängde in hästarna i stallet och gav dom mat och sedan drog, fick så dåligt samvete men tänkte gottgöra dom ikväll istället! :D

 

Hoppas ni alla hade en trevlig valborg!

 

Jag har varit med Kvicken sedan jag var 12 år gammal dvs 7 år nu. Han är 22 och jag 19. Han har alltid varit super snäll när man stallat upp han i stallgången, fått på en grimma eller träns, då har han verkligen förvandlats från en ganska "låt mig vara jag vill inte vara med dig, kommer du nära så hotar jag dig" häst till en "snäll" häst. 

 

Utan grimma/träns osv så har han självklart gått att umgås med, för mig har det aldrig varit ett problem då jag är van vid hur han kan vara mot folk/mig, och han har aldrig gjort något för att skada någon under dessa 7 åren. 

 

Så länge jag kan minnas så ville han aldrig umgås med någon av den mänskliga arten i hagen, kom man nära blev man typ attackerad eller så sprang han iväg. Ropade man på honom så total ignoerades man av honom, det ända som funkade var havre, mat e livet.  

 

Problemet blev då, utrustning på=jag är med dig för att jag måste, utrustning av=jag vill inte vara med dig längre, vilket skapade frustration hos mig i yngre ålder för det blev ju så att jag var med honom i boxen utan utrustning men kunde inte vara ute med honom utan grimskaft liksom. 

 

Idag däremot glädjer det mig något enormt att kunna säga att vi har en helt fantastisk relation. Och det här vill jag säga innan jag skriver vidare att förändringen har kommit nu dom här 2 senaste veckorna, det jag skriver här nedan har alltså tagit 7 år för oss att komma till där vi är idag. 

 

Jag började märka av det när Schatal började bli kaxig mot Kvicken, han föste bort honom från mig, han fick inte gå in först ur hagen, i stallet kan Schatal gå in och ställa sig i Kvickens box medans Kvicken står där och tar hans hö, jag märkte ju såklart att Kvicken blev spänd, tryckte upp sig mot ett hörn eller flydde om det var i hagen osv, så jag började försvara Kvicken. Jag sa åt Schatal så fort han började bete sig illa mot Kvicken att backa och varje gång så gjorde Schatal det och man såg hur Kvicken slappnade av. 
Jag hjälpte alltså Kvicken ur en situation som han tyckte var jobbig/obehaglig utan att jag ens tänkte på det, jag bara gjorde det för att underlätta så att vi alla 3 kan umgås tillsammans. 

Dom kan umgås jätte fint också, stå och beta i hagen bredvid varandra men när det kommer till uppmärksamhet,mat, osv så vill Schatal ha det först vilket blir då att han föser undan Kvicken. 

 

Efter det här började Kvicken ty sig mer till mig, han ville umgås på ett helt annat sätt. Jag har i åtanke att jag haft dom lösa i ett år nu när jag umgås med dom, alltid öppna boxdörrar, vill dom gå ut så gå ut, rida harmonsikt och trevligt m.m. Men så häromdagen valde dom att gå ut igen till hagen och jag följde efter med en borste. Min första tanke var, Kvicken kommer dra iväg när jag kommer men icke, han stod blickstilla och lät mig borsta igenom honom, det gjorde vi alltså ute i hagen, i det fria, inget grimskaft eller något annat, bara han och jag lösa i hagen. Jag blev faktiskt rätt paff, jag har inte kunna närma mig honom på det här sättet många gånger, ännu mindre att han stått kvar på samma plats, men det gjorde han. 

Succesivt har han började gnägga när jag kommer på dagarna/kvällarna och vill ALLTID in, han har aldrig gnäggat åt mig förut, eller jo klart han har men in 2 veckor i sträck när jag kommer. 

 

Den känslan är fantastisk, att känna att han VILL vara med mig. Igår stod jag och kliade han på halsen och han liksom la huvudet på min axel och bad om mer, det har aldrig hänt förut. Vi stod ute jag,Jocko,Bella och Nåni och han stod med oss, jag fick borsta på honom och han stod MED oss, det har aldrig heller hänt förut. Det är så fruktansvärt små saker men så värdefulla saker som har hänt, och jag älskar honom mer och mer för varje dag som går. 

 

Att äntligen kunna säga att jag och Kvicken helt ärligt, med handen på hjärtat har en fin relation idag känns sååå bra, hoppas den fortsätter i det här spåret, han är det finaste jag har. 

 

 

Dom här senaste veckorna har jag mått väldigt bra vilket då även betyder att jag inte tänker alls mycket negativt om något, jag funderar inte speciellt mycket utan bara lever och njuter så att säga. Därför tror jag också att jag glömt bort bloggen lite, jag har inte haft något att riktigt ta upp/skriva om för jag har inte tänkt så mycket. 
I stallet har jag mest hängt med hästarna och ridit ut lite osv, nada krav eller liknande. 

 

Men så häromdagen kom jag över en liten tanke, och det är det här bandet mellan människa och människa eller djur och människa. Vi människor har olika band till varandra, vissa litar man fullt ut på, vissa respekterar man, osv, (finns självklart massa fler). Och i många fall så hör till och med dom där två ihop, man känner att man kan lita på personen och samtidigt respektera den. 

Men så kom jag på... Schatal. Vad är det som saknas i våran relation i många tillfällen? Jo respekten. Jag vet att han litar på mig och jag vet att jag litar på honom(absolut inte till 100% men ja, vi litar på varandra), men respekt och tillit hör inte alltid ihop, man kan ha en av dom egenskaperna i en relation och inte ha den andra eller så har man både och, som sagt. Bara för att man saknar en av dessa två så behöver inte det betyda att relationen är dålig. 

Respekten behöver vi jobba på, jag respekterar verkligen honom och han mig i många tillfällen, men i många fall så vill jag se lite mer respekt från hans sida för att jag ska känna mig respekterad. För på något sätt hänger ändå respekt och tillit ihop även fast det inte måste göra det. Han har blivit mycket modigare nu än vad han var förut, men med modet har det även kommit lite "kaxighet" (är det ens ett ord?), vilket gör att han inte alltid har respekt. 
Men den här "respekten" som många oftar kallar det kommer ofta från en människa som har på något sätt behandlat sin häst illa och på något sätt använt fysiskt våld, och ni som läser min blogg vet att det är det sista jag vill använda mig, eller rättare sagt, aldrig använda mig av. 
Självklart gäller inte mitt påstående alla.

Hur ska jag då göra för att få lite mer respekt? Det är något jag funderar på, jag får hävda mitt space lite mera. Jag har inte riktigt något svar just nu som jag kan ge på den frågan, men jag kommer inte ändra något förutom att försöka få ner han på jorden lite oftare och vilja umgås med mig mera och på det sättet få ut mer respekt av det också.

 

Ibland ligger/sitter/står jag upp och funderar på om jag har glömt någonting, liiten magkänsla säger att jag har gjort det även fast jag inte tar det på så stort allvar. Så kom det tillbaka till mig idag och jag tänkte direkt, hmmm bloggen, den har nog stått tom på inlägg i några dagar och förhoppningsvis så finns det en själ därute som undrar vad jag har sysselsatt mig med på dagarna, och nu ska du/ni få höra. 

 

Jag har SOLAT. Fatta att kunna sola såhär i slutet av April och få färg på den bleka kroppen som varit inlindad i varma kläder en hel vinter, den har äntligen fått lite färg igen, även fast man kan jämföra den med en kokt hummer. Jag är smått bränd och färgen är ojämn på hela kroppen men ack så glad jag är ändå, nu slipper man skämmas över sitt bleka yttre och kan vara glad istället pga det fina vädret! 

 

Är på toppen humör idag och anledningen till varför jag inte bloggat är ju som sagt för att jag glömt, jag har varit allt för insatt i serien Game of Thrones den här senaste veckan och har betat av 2 hela säsonger vilket är 20 avsnitt och varje avsnitt är 1 timma långt vilket min briljanta mattehjärna räknat ut är 20 timmar framför datorn, grymt. 

 

Hästarna mår toppen och Schatal fäller fortfarande enormt mycket päls, det här resulterar i att jag är en vit kvinna igen efter ett besök i stallet, håret sätter sig alldeles för lätt på kläderna men faller oftast av när jag cyklar hem i vinden igen så win win, Schatal tappar päls, jag tar över den och tappar den ute i det fria igen, ingen anledning att klaga. 

 

Kvicken är fortfarande gosig och han är lite slätare i pälsen och har faktiskt börjat se ut som en riktigt fin prins igen, min fina. 

 

Nu ska jag beta av ett till avsnitt sen bege mig av till stallet, ha en trevlig söndag!

Jag och min kompis Carro red ut på Kvicken och Schatal i det fina vädret idag runt 2 tiden! Carro fick testa Schatal och det gick super bra verkligen! 

Vi red en härlig runda på typ 1,5h, låter bilderna tala för resten! 

Nu börjar allt kännas bra i stallet igen. Kvicken är mer social än någonsin och vill gosa och vara med hela tiden, nämnde nog även förut att han har börjat gnägga åt mig när jag kommer till hagen, vilket jag ser som något positivt. 

Schatal var en riktig gosegris idag, vilket han inte varit på länge så det uppskattade jag verkligen. Blev verkligen helt varm i hjärtat och har börjat få tillbaka lite motivation. 
Jag och Kvicken skrittade ut på en liten kvällstur, eller rättare sagt han stod och käkade medans jag satt på ryggen hehe! 

 

Känner mig riktigt glad idag faktiskt, och det är hästarnas förtjänst!