lissegotze

På senaste nu när jag kollat på ryttareliten så har jag fokuserat väldigt mycket på hur dom talar om sina hästar. Det är en sak att "älska sin häst för att den har en bra hopp/dressyrstam eller för att den prestrerar bra inne på banan" och sedan är det en anna sak att "älska sin häst för den den är som individ". 

 

Så något jag reagerade på först (omedvetet) var Charlottes sätt att tala om sina hästar, varje häst var "den" och sällan talade hon om hästen med dens riktiga namn. Det kändes lite som "äh, jag har så många hästar så alla hästar får heta den". Förstår ni? Det var väldigt mycket snack om att hästen måste prestrera (ja jag förstår att det är en dyr sport) men inte en ända gång tyckte jag se att hon helt genuint älskade hästarna för det djuret dom är, vilket gjorde lite ont i mitt djurvänliga hjärta. 

 

Peder däremot fick jag respekt för, han talade alltid väl om sina hästar och verkar vara en väldigt sund och genuin människa! Han sa alltid hästens namn och talade så himla fint om dom och hur bra djuret är, han tyckte jag om! 

 

Tänk så små och konstiga saker man kan reagera på ändå, haha! 

 

 

Kom på det helt plötsligt att jag faktiskt inte bloggat något så slänger upp lite vad som hänt på senaste 

*hela förra veckan var jag ensam hemma med mina 2 systrar då mamma och Janne var  i Italien. Det här resulterade då i att jag morgonfodrade hästarna 8 varje morgon och ni som känner mig kan väl lista ut vilken tid jag gick och la mig varje natt (runt 4/5 snåret). Men det gick bra att komma upp ändå ;) 

*Schatal börjar bli glad igen och Kvicken är mysigare än någonsin. Han gnäggar varje dag när jag kommer till hagen nu och vill vara med mig hela tiden. Han var dock lite hängig i två dagar förra veckan men nu tycker jag gnistan är tillbaka! 

*Jag har inte gjort speciellt mycket med hästarna nu när jag var där 2 gånger per dag men nu har jag lov i 2 veckor så då planerar jag på att umgås med dom mycket mer! 

*Igår gick vi och betade i 30 min i gräset och bara hängde, super mysigt! 

Gick och la mig runt halv 5 då jag hade lite kompisar över och 3 av dom stannade så länge. Det var jag, min kompis Nåni och 2 killkompisar som satt uppe och spelade kort tills de tiden, var lagom bra gjort då jag skulle upp vid klockan halv 8 för att morgonfodra hästarna nu när mamma oh Janne har åkt utomlands i en vecka! 

Sov runt 3 timmar, sen iväg vid kvart i 8, fodra hästarna och sedan gick jag och la mig igen och vaknade 13:15, haha! 

Kajsa och hennes kille Jeppe rider ut på hästarna idag så jag behöver bara gå dit ikväll och fodra samt släcka! 

Vi gick till volten men märkte att både han och jag inte var särskilt taggade så vi gick upp i skogen och käka lite gräs och sprang runt och lekte istället. 

Han fick mig på så himla bra humör idag, behövde verkligen det, mitt hjärta. 

Massa missförstånd och jag förstår inte riktigt vad jag gör för fel. Känns som om att jag tänker lite i fel banor och känns inte heller som om att han har fokus på mig. 

Fällde en lite tår av frustration men jag vet att jag gör fel och därför valde jag att avsluta och bara chilla lite och tänka.. 

Hatar dessa dagar när allt bara går fel och man inte kommer på varför. Hela dagen blir liksom förstörd på något sätt. 

Jaja, nu tar vi det lugnt iallfall och njuter av den sista solen på dagen. Kvicken står härnäst och hoppas det går lite bättre. 

Schatal är en av dom och Kvicken är mer av den typen som passar till det mesta och är öppen för allt. 

 

 

 

Här har jag gått runt i flera dagar och undrat vad som är fel mellan mig och Shatte,idag tror jag att jag fick svaret. Jag har inte gjort tillräckligt mycket grejer med honom. Dvs, umgås, gått ut och gått, myst, m.m. Bara en sak som att sätta på grimman är kommunikation mellan oss två. 

 

SÅ, idag tog jag ut honom och bestämde mig för att longera i repgrimma för första gången. Idag tog jag även med mig ett spö för att kunna göra lite mer från marken. 
Ni vet att jag har sagt tidigare att jag helst inte vill ha något "hjälpmedel" dvs spö och sporrar men idag såg jag spöet som min förlängda arm, spöet skadar inte om man använder det som en förlängade arm för att nå, tycker jag. 

 

Vi övade lite på hans spanska skritt och det var framsteg, hehe. Vi övade även på att han ska trycka ut baken lite mer så att han hittar mer balans via baken istället för framdelen, till dom grejerna funkade spöet jätte bra. För mig är det viktigt att man använder spöt för hjälpande syfte och inte för slag syfte. 

 

Jag övade även på att lägga ändan på spöet uppe på baken när han travade för att se om han kunde hitta lite bättre takt med hjälp av att jag pickade i varje steg som bakbenen lyfte på sig, jag såg faktiskt lite skillnad. 

 

Vi fick en liten kommunikationsmiss när han skulle fatta höger galopp. Han kom nämligen föra nära mig då och blåste upp sig och flög med bogen emot mig i ett hotande syfte. Självklart är inte det okej för mig när det börjar bli farligt så då fick jag säga till lite mer än vanligtvis, jag backade honom då några meter och sedan föste ut han på en volt runt mig igen och bad han fatta en ny galopp. VILKEN skillnad. Han fattade den helt utan problem,han hade balans och hittade ett flyt i den och var väääldigt lugn i hela galoppen,det var riktigt trevligt att se då han inte haft en stadig galopp från marken på jätte länge. 

 

Innan den galoppen hade han galopperat några varv i vänster innan utan problem också. Eller problemet är snarare att få upp han i första galoppen men efter det brukar det inte vara något problem.

 

I högervarvet är han mycket svårare att korrigera och ha att göra med. Jag kommer ihåg första gången jag skulle longera och jag inte ens fick ut han i högervarv då så tänk ändå vilka framsteg som skett. 

 

Efteråt fick han beta lite i skogen bredvid volten och väl tillbaka i stallet svampade jag av honom lite och släppte ut! 
Riktigt trevlig dag med Shatte, precis vad jag behövde. 

 

Söndag. En helt ok dag idag och jag ska alldeles strax åka och lasta av det nya höet i stallet. Tänkte även gå ut och gå med Schatal eller eventuellt longera. Han har varit rätt sur på mig dom här senaste dagarna och helt ärligt så vet jag inte riktigt vad som är fel. Så idag tänkte jag ta tag i det lite granna. 

 

Kvicken däremot har varit så himlans glad nu på senaste så det är en rätt konstig kontrast att en häst är super glad och en är lite mindre glad. Kvicken och jag kommer nog ta en liten tur på ängen så att han får springa av sig lite igen. Ska försöka få upp hans kondis lite nu igen till sommaren (även fast han verkar ha rätt mycket kondis kvar) då jag oftast rider mycket mer under den perioden och det känns ju inte riktigt sjysst att rida honom som om att han gått i högvarv hela vintern haha! 

 

Igår var det en helt magisk dag och jag och mamma åkte och hälsade på Schatals ägare i Enköping!
Vi kunde inte hittat en bättre dag att åka på då solen gassade på och vädret var helt underbart, perfekt dag!

Vi åkte iväg runt klockan 10 och kom hem någon gång vid klockan 6 så det blev en heldag borta på deras gård. Jag fick testa rida western (för första gången i mitt liv) och det var huuuur kul som helst. 

 

När jag först hoppade upp fick jag instruktioner av Fredrik hur jag fick Jackie att svänga och det var ju helt annorlunda från den modernadressyren. Här fokuserar man inte alls på hästens mun utan rider med andra hjälper. Det var sjuukt kul men satan vad svårt det var att både tänka på hur man skulle styra och sedan komma upp i en högre växel, dvs trav eller galopp. 
Jag tyckte iallfall att det var jätte kul och jag skulle lätt vilja testa på igen och lära mig att rida western bra. 

 

Det ultimata i sommar skulle vara att ta med båda hästarna dit i några veckor och njuta och förhoppningsvis utvecklas ännu mer! Åh så skönt det ska bli att ta studenten:D

 

Igår när jag fick testa rida western på deras Quarter sto Jackie! Underbar häst det där!

Dom senaste dagarna har Kvicken verkligen varit på toppen humör. Han har sökt efter min uppmärksamhet och även fått den. Därför kände jag att "nu är han så stabil att Bella skulle kunna rida på honom igen utan att något kommer att ske." 

Schatal däremot har varit lite off nu dom här senaste dagarna när Kvicken fått så mycket uppmärksamhet, vilket är förståerligt då Schatal oftast får mycket uppmärksamhet av mig. Men ibland finner jag det svårt att hitta en balans med att ge båda två lika mycket uppmärksamhet, något jag då måste jobba på. 

 

Det här avspeglasdes då i gårdagens uteritt på ett eller annat sätt. Kvicken var super lugn och jätte glad och verkligen tog hand om Bella där uppe på ryggen. 
Och i och med att Schatal varit lite on och off nu så funderade jag på om jag verkligen skulle rida ut barbacka på honom, men så tänkte jag- Om jag känner ett behov av att försöka kontrollera honom nu bara för att jag är lite osäker så får jag tänka om och tänka rätt. 

Hade jag nämligen försökt sätta på sadeln igår så vet jag nästan att jag hade fått ett "nej" av honom och då hade jag endast sadlat för min egna skull, och det kändes inte rätt. 

 

Därför fick jag försöka få mitt tänk i rätt bana igen och komma ihåg att mitt lugna beteende kommer att spegla av sig på Schatal och bara jag känner mig trygg så är han trygg. Det här tänkandet fungerade faktiskt och jag kände att, det här klarar vi. 

Ibland har jag lite svårt att hoppa upp barbacka på hästar även fast jag använder bänken, men på något sätt känns det som om att jag trycker på helt fel punkter när jag hoppar upp och att det då skadar hästen, där här resulterar då i att jag blir lite osäker på när jag ska hoppa upp barbacka och tvekar lite. Schatal är sån som också börjar gå lite när jag ska hoppa upp barbacka så igår var jag lugn och tog tid på mig istället för att stressa upp. Blev nog 10 lugna stadiga försök och till slut stod Schatal helt stilla, vände på huvudet och började puffa på mitt ben, då kände jag att det var dags och kom upp utan problem. 

 

Själva uteritten var hur mysig som helst. Jag kände dock igen några olika "rörelser" som Schatal brukade förut, vilket är att skjuta in baken och bli stressad framåt. Det jag behövde göra då var att inte stressa upp mig och ta tag i honom utan lugnt sitta tillbaka lite och sänka min egna energi, funkade prima. 

 

Hela uteritten var hur mysig som helst och Schatal fick bestämma sitt tempo själv. Känns onödigt att stanna upp honom när han faktiskt börjar trava självmant ute i det fria, så det fick han göra. Min uppgift är bara att stötta honom och få honom att känna sig trygg och lugn. 

 

 

 

 

 

ska bli jäkligt skoj och kan får passa på i det fina vädret :D 

Vi pratar ofta om att olika raser har olika temperament och ja, det är sant. Vi pratar ofta om att olika raser har olika kännetecken och ja, det är sant.

Men det vi glömmer bort är att alla är egentligen bara hästar, det är precis det dom är, hästar. 

Hästar som beter sig likgiligt mot varandra, rasen spelar ingen roll för dom. 

Jag förstår också att vissa raser passar till olika grenar men det är inte det jag vill fokusera på utan hanteringen, det mer NH-inspirerande. 

Kroppsspråket är detsamma för alla hästar, därför blir det enklare för vissa människor att hantera dom för dom ser hästen som en häst och inte som en som har prestrerarat i högre klasser. 

När vi jobbar med hästar måste vi förstå deras förflutna men även förstå att vi inte kan göra något åt deras förflutna utan leva i nuet. Även om hästen inte lever i det förflutna så har det satt spår i hästens framtid, just därför behöver vi leva i nuet. 

Jag tog mig en titt på den igår då och bara kände att, ska den här kunna säljas så måste jag fixa till de haha! 

Tog cirka 30 min att bara smörja den, herregud.. 

Före

Efter

Eller egentligen inte bitter utan jag ställer mig mer ifrågasättande till hur många tänker. Jag har kommit i underfund med att jag inte har någe problem med dressyr eller hoppning eller ALLT så länge man umgås med hästen utöver det och bygger upp en mer naturlig relation, då är jag nästan bombsäker på att din häst är mer positivt inställd till arbete som sker från ryggen.

Jag tror säkerligen att många hästar tycker att det är kul att få komma ut och galopperas fritt på ängar osv för jag vet att Kvicken älskar det. Men Schatal däremot not much... Och det är ju precis det det handlar om, hästen är en individ och alla är olika, MEN i grund och botten är även alla HÄSTAR och därför bör fler bli intresserade av NH. 
Inte bara för att det är NH utan för att det faktiskt är våran uppgift som människor och ägare till hästarna att förstå oss på dom, därför behöver vi NH, mer kunskap och mer förstånd. 

 

Och nej.Jag kommer inte börja rida moderndressyr igen eller ge mig på att hoppa, för mig är det inte det optimala ridsättet och jag vill inte gå tillbaka dit. Men gör man det har jag inge problem med dom som gör det på ett så harmoniskt och trevligt sätt som möjligt. 
Jag är mer för kontakten idag och relationen och jag trivs enormt bra med det för jag vet att jag behandlar mina hästar rättvist och jag vet tuuusen gånger bättre hur jag ska lösa problematiska situationer, det för mig är det optimala idag. 
Sen att jag inte riktigt vet vart jag vill komma med min ridning än eller vad jag vill så är det inget jag har bråttom med. Så länge jag och Kvicken trivs tillsammans så är jag nöjd, så länge jag och Schatal trivs tillsammans så är jag nöjd.

 

19 år gammal, inte 17 som det fortfarande står i min presentation. Kvicken är 22 år gammal och Schatal är 13 år gammal. Jag är runt 164 cm lång, Kvicken är runt 160 cm hög och Schatal runt 153 cm hög.

Kvicken har varit i min släkts ägo sedan han var 3?år gammal och jag började rida honom när jag var 12 år gammal då jag blev rädd för lilla b-ponnyn Tilsy som också stod i stallet då. Min kusin Jocko brukade rida Kvicken till en början och jag Tilsy, men det ändrades ju, tänk om det inte hade ändrats? Rätt så hemsk tanke faktiskt... 

 

Eftersom att jag red Kvicken och b-ponnyn Tilsy tyvärr vart tvungen att avlivas pga fång och annat så ville Jocko köpa en storhäst, vilket hon gjorde. Här någon gång blev det typ lite klarställt att "Kvicken är min". 

 

I år har jag alltså varit med Kvicken sedan han var 15 år gammal och jag 12 år gammal, 7 år, känns helt sjukt när jag försöker räkna ut haha. Han är min bästavän och jag vet att så länge han lever så kommer jag inte resa utomlands eller något som många gör efter studenten, han och Schatal kommer vara min största prioritet. 

 

Och Schatal då. Mars 2013 tror jag var första gången jag satt på honom, vilket är ett helt år sedan nu, HUR SJUKT? Just då var han väl inget speciellt för mig utan mer än häst som hans ägare ville att jag skulle rida lite då och då, sagt och gjort. Alltså, han kanske inte var min drömhäst om vi säger så. 
Juni 2013 blev han min foderhäst och är fortfarande min foderhäst. Och idag är han min dröm tillsammans med Kvicken. Aldrig trodde jag att han skulle komma och betyda såpass mycket som han faktiskt gör. Ett helt år har gått och mycket har hänt och inte hänt, vi är kompisar nu och jag ser honom inte som en ridhäst som ska utvecklas längre utan som en kompis som jag ska bygga upp en bättre och starkare relation med. 

 

Jag då? Ett år och jag är en annan person. Jag rider inte längre moderndressyr eller hoppar speciellt mycket, och det var mitt liv förut. Förut tränade jag inte heller något från marken utan en vanlig dag var,sadla,tränsa,rida, hem. 
Nu är jag NH-insprerad och försöker alltid lyssna till hästen, det här har även hjälpt mig i mitt vardagliga liv lite. Lyssna.
Jag trivs allra bäst i stallet med hästarna, det är där jag är som lyckligast och det är där jag skulle kunna leva resten av mitt liv. Allt det här med att gå ut på krogen är tråkigt numera för mig, jag finner ingen lycka i det. Som person kan jag vara superduper social men oftast tycker jag om tystnaden och att vara själv eller med hästarna, då trivs jag. 
Min dröm nu efter studenten är att lägga ner ännu mer tid på Kvicken och Schatal, för dom är mitt liv och så länge dom finns med i det kommer jag inte kunna göra allt som nyblivna studenter kan. Allt jag gör nu efter kommer att på ett eller annat sätt inkludera hästarna, och det känns bra. Det känns inte som en spärr eller en börda för att i grund och botten så trivs jag bäst med dom. 
Jag ser jätte mycket fram emot studenten då jag alltid har haft svårt i skolan, eller rättare sagt haft svårt att PRIORITERA skolan. Nu efter studenten ser jag bara möjligheter, och fan så bra det känns. 

 

 

Helt ärligt tror jag att alla skulle svara nej på denna fråga, självklart ska hästen få känna. 

 

Men även av många av oss skulle svara nej på den frågan så är det i grund och botten handligarna som spelar någon roll och inte ordet i sig. 

 

Jag tycker att jag allt för ofta ser folk som både skriver om hur hästen gör fel osv och då fick personen minsann vara tuff mot hästen och det gav resultat. Men jag ser även det här på videosar och bilder med mera och för mig är det inte riktigt okej att bestraffa sin häst. 
Även fast belöning inte heller är något som finns i hästens system så kan vi nog alla komma överrens om att belöning är trevligare än bestraffning. 

 

Jag har ju tur i och med att jag har två stycken helt olika hästar. Dom uttrycker sig på två olika sätt och där har jag lärt mig att hästar är olika och vissa uttrycker sig mer än andra. 
Självklart ska en situation inte bli farlig för att din häst flyger på dig för att den visar vad den känner men jag ser helst att ni ska kunna undvika den sorts av kontakten om ni tycker om att umgås med varandra 90% av tiden. 

 

När Shatte kom till mig i somras så var han oftast väldigt nyfiken osv, men i boxen var han ju inte speciellt trevlig, det kommer jag ihåg ända sedan han stod på vågsjölund. Han la bak öronen vid många tillfällen och ville inte riktigt att man skulle umgås med honom där inne. För mig var det alltid okej, jag såg det alltid som att jag gjorde något fel, och observera att vid den här tiden visste jag inte ens vad NH var eller gick ut på. 

 

Idag uttrycker han sig om ALLTING. Jag har givit honom friheten till att uttrycka sig utan att bli straffad på något sätt och då gör han det. Exempel på vad han brukar uttrycka sig om. 

 

* Ställer jag upp honom i stallgången (hänt 1 gång sedan i augusti förutom när han ska skos) då börjar han slå med huvudet upp och ner och fipplar så att grimskaftet åker över ena örat, med andra ord visar han klart och tydligt att han inte vill stå fastspänd. 

 

*När jag rider och han blir frustrerad så ställer han sig och skrapar med hoven eller stannar upp och lägger bak öronen. 

 

*Står jag borta med Kvicken i boxen så står han och kollar hela tiden som om "hallå, när ska du komma till mig?" så blir han då jätte glad när jag kommer. 

 

Det finns en rad massa men det jag vill komma fram till är att det blir tusen gånger lättare om du låter hästen få känna, då vet du vad den tycker om och inte om, och sedan utöver det gäller det att acceptera, det är viktigt. 

 

 

 

Oj så olycklig Shatte var på mig idag. 

 

Var ju som sagt ute ett litet tag med Kvicken idag och det var lite som att Shatte kollade på mig när vi kom tillbaka och ba "hallå, var det verkligen nödvändigt att lämna mig ensam sådär länge?:(", han såg verkligen olycklig ut, gubben <3

 

Men jag började gosa och pussa på han då istället och visade myyyycket kärlek, då jävlar var han på topphumör igen och skulle vara med på allt jag gjorde, super gullig. 

 

Tycker det är kul när man ser en sådan skillnad i hästen uttryck och det går rätt fort, Shatte kan skifta på 1 sekund liksom. 

Fina lilla killen!