lissegotze

Min kompis presenterade mig för en hästgrupp på facebook i måndags som heter hästforum. Hon varnade mig redan innan och sa "Lisse, det är ingen bra idé att gå med där, folk är väldigt trångsynta" men såååklart gick jag med ändå. 

 

Tog tills idag för mig att börja kommentera lite grejer. Ett inlägg var att en tjej undrade om det var bättre att ta in hästarna en sådan här blåsig dag för att dom rejsade runt i hagen. Jag slängde bara iväg en snabb kommentar om att det är naturligt för hästen att bli mer "stissig" i och med att blåsten gör det svårare för hästen att potentiellt kunna utse faror. En ganska lugn tråd i övirgt. 

 

Sen hade vi en tjej som gjorde ett inlägg om bettfrågan. Jag kommenterade någon kommentar och VIPS så va hela debatten igång igen. Jag tänker inte gå in på utförligt vad som skrev men jag höll en god ton, skickade lite fakta och pratade om hästen instinkter och naturliga behov/beteende. 

 

Många kommentarer bestod av att alla ska skita i vad andra gör och man ska hålla käften istället men jag skrev att jag tycker att det är svårt när vi pratar om hästens välmående. Argumenten för de lite mer "traditionella" hästmänniskorna är oftast "pffft, då kan ju alla hästar släppas ut i det fria för att bara ha hästen är onaturligt". JAVISST, det håller jag personligen med om. MEN jag väljer nu att ha mina två bästa vänner och då är det upp till mig att anpassa mig efter dom och inte dom efter mig. 2. "Anledningen till varför hästen såg ut sådär på bilderna var ögonblicksbilden och du vet inte om hästen bara slängde med huvudet och ryttaren var tvungen att ta tag i hästen för att den inte gjorde som denne sa". Ögonblicksbild, det har ändå hänt. Jag tvivlar på att det ser bättre ut på film också. Men det är bara mina personliga åsikter. 

Sen är människor väldigt "uppe i sitt egna skit" och på något sätt inte kan diskutera detta. Jag vet inte om det är att man känner att man måste försvara det man håller på med eller om man inte har riktig kunskap om hästar ( med riktig kunskap menar jag har läst på om hästens historia och studerat bilder utfrån en missnöjdhäst och en gladhäst/harmoniskhäst, kollat till fakta osv) eller att man verkligen tror på att all denna sjuka utrustning vi använder på våra hästar inte skadar? 

 

Jag vet vilken hästmänniska jag vill vara men det betyder inte att jag stannar här, jag fortsätter söka information, studera, läsa, delta i diskussioner osv för att jag vet att jag kommer bättras av det. Även om jag blir jävligt lack på någon kommentar så påminner den mig också om varför jag ändrade mitt hästtänk och det ser jag som något positivt. 

 

SÅ läs på, studera, hitta fakta och bli den bästa hästmänniska du kan bli!

 

 

Åkte till stallet vid halv 2 idag och hade bestämt mig redan innan att om Shatte känns okej, så kommer jag sitta upp idag. Jag har inte ridit på Shatte på säkert 3 månader nu men tänkte försöka sätta igång det lite smått igen. 

 

Han hade ju en period när han inte kändes helt stabil och A och O i min ridning är att hästen ska kännas trygg,stabil och harmonisk att sitta upp på. Dels för min egna säkerhet men också för att hästen ska vara så trygg som möjligt. 

 

Jag satte på han en grimma och tyglar och tog med ett ledrep som jag kunde börja med att använda mig av. Jag gick upp till skogen som finns här i närheten och började förberedande från marken för uppsittning. Jag använde mig av en sten (jag är inte så smidig) och la mig lite över ryggen på honom, hängde lite på rumpan osv. Först hade han fokus på barnen som var ute och lekte vid skolan men sedan fick han fokus på mig och då kändes det mycket bättre.

Det som hindrade mig från att hoppa upp på honom idag var hans tendens att gå iväg när jag försökte. Vi fick göra om det mååånga gånger och jag ändrade mitt mål till att han skulle stå stilla när jag bara hängde över honom. Ska jag hoppa upp på honom igen så vill jag att han står still så jag vet att det är okej med honom, och det var inte helt okej idag även fast det var en bra bit på vägen. 

 

Efter detta valde jag att gå ner till volten och longera honom lite och han blåste upp sig rätt rejält när det sprang kids på skolgården bredvid hehe. Dock fick jag inte med det mest flashiga av det men här kommer en liten snutt. 

 

I den här videon hade han då lugnat ner sig lite grann. Han är bra söt. 

Kommer ni ihåg förut när jag la upp att Shatte stegrade sig när jag longerade honom? 

Det var rätt oprovoserat och han verkade inte mena något illa med det då han efteråt går in till mig i mitten och ba "SÅG DU???" haha, ganska söt video. 

 

 

2. Den första hästrasen var inte större än en hund och levde för cirka 50 miljoner år sedan. Sedan utvecklades hästen till det stora djur vi har idag och beroende på vem man frågar så har den hästen levt på jorden i cirka 5-8 miljoner år. Våran häst idag heter Equus Caballus. 

 

4. Om man studerar vilda hästar så kan de förflytta sig cirka 20-30 kilometer på en dag eller mer bara för att beta och vara häst. 

 

6. En häst är ett flyktdjur och av naturen då alltid väntar sig det värsta. Hästen måste alltid vara på vakt och kunna fly från potentiella rovdjur. 

 

8. Hästar är acceptans djur och det är säkerligen därför vi klarar av att kunna ha dom i fångenskap också. Hästar anpassar sig efter situationer och man tror att det är därför dom har klarat av att inte dö ut under alla dessa miljoner år. 

 

 

Jag har en liten svacka i mitt hästtänk just nu. Jag tror att det sattes igång efter jag provjobbat i det där stallet, det fick mig att vilja göra så mycket mer för mina hästar än vad jag kan. 

 

Jag har lite frågor i mitt huvud som jag inte riktigt kan besvara än, det handlar om lite förändringar som kanske behöver göras för att mina hästar ska få det mest naturella livet för sig. Jag pratar inte om några stora förändringar utan lite basic bara så ni behöver inte vara oroliga. 

 

Sen tror jag att det är lätt ibland att komma ifrån det rätta tänket ibland, och med det rätta tänket menar jag såklart hästenstänket. Jag är ingen häst och kommer aldrig bli en häst så jag måste anstränga mig varje dag tills jag lär mig att tänka som en häst och föra mig som en häst i hästarnas närhet. 

 

Det är lite svårt ibland men helt klart värt det. 

 

På fredagen åkte jag dit med ett öppet sinne, halv öppet iallfall. Jag har lovat mig själv att vara öppen för saker och det löftet skulle jag hålla även fast jag inte var 100% taggad längre.  

 

Jag anländer klockan halv 8 den här dagen också och ska börja med att ta ut hennes ponny som hon haft ett bra tag. Han är också uppåt 19 år gammal och en väldigt speciell ponny. Inte särskilt glad, lite på tårna och allmänt bara en lite ostabil häst. 
Han trippade längs min sida hela vägen ut i hagen och gjorde några luftsprång medans jag gick lugnt på sidan av honom och lät han göra det. I det läget kände jag att det inte gör någon nytta att ta tag i honom eller bli "tuff". Men då får jag ännu en gång höra att "ta tag i honom om han gör sådär", jag behöll dock mitt lugn och tog in han i hagen. 

 

Sedan skulle hästar in i skrittmaskinen och det skulle mockas, sen skulle vi byta hage på vissa hästar vilket för mig kändes lite konstigt. Vissa av hästarna som gått tillsammans i hagen dagen innan gick nu i hagarna bredvid varandra själva vilket jag inte heller riktigt förstod, varför kunde dom inte gå tillsammans som dagen innan? 

Med andra ord var allt lite rörigt. 

 

Sen är det en händelse jag la på minnet. Det var när två stycken hästar stod och lekte med varandra i hagen, väldigt oskyldigt som hästar gör. Då springer hon och byter hage direkt på ena hästen så att dom inte fick gå tillsammans längre. Jag antar att det hade att göra med skaderisken men för mig är det fortfarande väldigt konstigt då hästar måste kunna leka med varandra då det är väldigt naturligt för dom. 

Allt som allt tror jag vi bytte hage på några av hästarna 6 gånger under loppet av 5 timmar och det förblir ett mysterium. 

 

Den här dagen var jag väldigt tillbakadragen, hade mycket tankar i mitt huvud. Jag observerade hästarna väldigt mycket för att se hur dom hade det och det kändes inte riktigt 100% bra. Jag började tänka efter, är jag verkligen någon som vill stötta det här? Vill jag verkligen jobba i en miljö som för hästarna inte är det bästa dom kan få i fångenskap?
Fan, jag vill inte vara en del av detta. 

 

När jag slutade den dagen så sa hon att hon skulle höra av sig nu i helgen och jag förstod då att jag inte fått jobbet, annars hade hon på plats sagt att jag fått det. 

Precis som jag trodde så fick jag ett sms idag där det stod att hon var tacksam för att jag kommit och provjobbat men att hon haft en tjej samtidigt där som provjobbat två andra dagar och att dom fungerade bättre tillsammans. 

Det vart en lättnad för mig och jag förklarade för henne att jag inte hade tackat ja till jobbet även om jag fått det för att vi hade väldigt olika syner på hästar men att jag var tacksam för att jag fått provjobba där! 

 

Ska jag dra en slutsats så är jag glad att jag provjobbade i ett "traditionellt stall" för jag blev mycket påmind om varför jag har valt en annan väg för mig och mina hästar. Jag har nog aldrig varit så glad av att få åka hem till mina hästar den kvällen och se sådana glada och fria personligheter som har respekt baserat på en gemensam kommunikaton. 

Men det var också sorligt att med egna ögon för se hästar som hennes, hästar som får leva under människans villkor.

 

Det var i slutändan inte värt att jobba i ett sådant stall även fast jag vill tro att jag hade kunnat bidra med mycket hjälp för dessa hästar. Hennes hästar var inte som mina hästar, hennes hästar hade tyvärr fallit offer för människans okunskap, hur hårt det än låter så är det sanningen. 

 

Och jag skriver inte dessa inlägg för att hänga ut henne eller något liknande, jag skriver det för att dela med mig av min erfarenhet och att det faktiskt var svårare att acceptera det traditionella än vad jag trodde. 

Men det som är bra är att jag nu vet, jag vet vilken hästmänniska jag verkligen vill vara och jag vet hur jag vill bemöta mina hästar och det här var bara ännu ett tecken för att jag ändrade mitt hästtänk, och det är jag glad för.

 

 

 

Okej mina vänner, det här kommer nog bli ett långt inlägg men häng gärna med. 

 

Till att börja med har jag varit arbetslös sedan studenten nu som var i Juni. Jag har haft lite ströjobb som att gå ut med en hund, jobba några dagar på universitetet och vikarierat på ett dagis några dagar men inte mycket mer än så. Mitt fokus har legat i att ta körkort vilket jag gjort nu och då började jag även söka jobb. Jag är tyvärr ingen människa som åker kommunalt, har alltid tyckt det är jobbigt. 

 

Jag hittade i vilket fall ett stall som ligger i närheten av där jag bor (30 min med bil) via arbetsförmedlingen och valde att slänga iväg ett snabbt mejl om vem jag var osv. Jag fick ett sms dagen efter av att tjejen som hade stallet som ville att jag skulle komma och kolla och möjligtvis provjobba. Jag pratade först med tjejen över telefonen och jag fick då reda på att hon hade ett stall med 10 hästar i vilket för mig lät rätt bra. Hon var även hoppryttare men jag kände att jag åker dit och kollar lite hur det är så får vi se helt enkelt. 

 

Snabbt efter att jag var där och hälsade på (fick en rätt så bra vibb av stället) så skulle jag provjobba vilket jag gjorde denna vecka på torsdagen samt fredagen. Var hos henne klockan halv 8 på morgonen på torsdagen och det första jag möts av är att jag ska ta ut en häst, chill tänkte jag genast. Men sen när jag fick reda på att "du kan sätta på honom tränset för annars kan man inte leda ut honom" så kände jag bara ??? va? kan du inte leda ut hästen utan ett bett i munnen? 
Fick redan där en liten illa vibb av detta. Det här bevisade att "vi tar inte itu med problemet som människan skapat utan vi sätter på hästen skarpare utrustning istället som skapar honom lite smärta så att han inte drar iväg". 

Hon och hennes mamma förklarade då även att det var en tjej som hade envisats att ta ut honom i grimma och då hade han bara sprungit rakt förbi henne "för det var sån han var" och garvade lite samtidigt för att hon varit nonchalant. 

 

Var inte så mycket för mig att tillägga utan var bara att göra som människan sa och det gick hur bra som helst att ta ut honom, jag hade långlina på honom oh han gick typ 3 meter bakom mig hela vägen ut, men det var ju tydligen bettets förtjänst enligt dom... suck. Kan tillägga att hästen var pansionär och 23 år gammal. 

 

Efter det skulle jag ta ut yttligare en häst och han var en sån häst som inte respekterade mitt space, väldigt närgången med bogarna och drog ut på sidorna och skulle käka gräs. Ni vet att för mig spelar det ingen roll om hästen vill käka och jag promenerar med den. 

Men då fick jag genast en tillsägning att "honom får du hålla hårdare på för annars lyssnar han inte" vilket jag yttligare för människansskull kortade grimskaftet så att jag höll det 2 decimeter från hakan på hästen men då fick jag en till tillsägning "korta ännu mer, jag brukar hålla mina hästar ganska hårt när jag tar ut dom för vips så råkar dom trampa på grimskaftet och så får dom panik eller så börjar dom käka gräs". 
Ännu en gång från min sida en suck, så mycket okunnighet. 

 

Sen resterande gick väldigt bra så som att mocka och sköta stallet, då mådde jag faktiskt väldigt bra och trivdes men så fort det kom till att vara med hästarna så fick jag en klump i magen för jag visste att jag skulle vara tvungen att hålla inne så mycket av det jag kände och vara någon jag inte är. 

 

MEN, när jag trodde att det inte kunde bli värre så skulle vi RIDA UT TILLSAMMANS. Faaaan tänkte jag, helvete. Ska jag säga att jag inte vill för att jag inte rider med bett eller vad fan ska jag göra? Men så övervägde jag, jag gör det här en gång, jag hoppar upp och skrittar ut på samma häst som jag fick börja ta ut i hagen och när vi väl är påväg ut på en ridtur så förklarar jag för henne att jag inte kommer att vilja rida på hennes hästar av personligaskäl. Sagt och gjort, jag förklarade för henne att det inte var därför jag är var där och vi hade tidigare pratat om att hon haft människor där tidigare som bara velat rida. Jag förklarade att hon inte skulle oroa sig, jag skulle tacka nej om hon bad mig till och med. 

 

Jag hade riktigt dåligt samvete för hästensskull, mådde lite psykiskt dåligt till och med. Måste även tillägga att hästen jag red som var den pansionerade 23åringen var en guldklimp men han vart riktigt förbannad när jag satte på ländtäcket, sadeln, och tränset, vilket för mig säger en hel del. 

 

Jag åkte därifrån den dagen med ett riktigt kluvet hjärta och en riktigt kluven hjärna. Är det här värt det? Är det verkligen värt att få pengar för en hästhantering du inte tror på? Är det värt att 5 dagar i veckan 5 timmar om dagen jobba med något du inte stödjer för att du måste ha pengar? 

Jag besvarar detta i mitt nästa inlägg som består av dag 2 som provjobbare i det här stallet, håll utkik. 

Hon fick rida i sadel och grimma på Kvickis! Tänk ändå då att hon INTE är jätte rutinerad på hästar även fast hon kan rida i alla gångarterna! 

Det bästa är att många av mina kompisar brukar vara med mig i stallet i och dom tror jag aoutomatiskt tar till sig det jag säger om hästens natur och det visar sig sedan både när dom är nära hästarna och ska rida!

Shatte körde jag lite grunder från marken bara och han var väldigt kärvänlig med mulen igår min lilla kille! 

Det enda jag egentligen skulle sätta på min häst som finns på denna häst är grimman och endast grimman.

Det jag tycker är synd är att det ska lyftas fram så mycket när människor ser att hästen har såhär mycket utrustning på sig (vilket ska lyftas fram) men sällan folk lyfter fram när hästen har på sig ett vanligt träns "för det är helt okej" tycker många. 

Jag tycker det här är vidrigt, synd att det är hästarna som ska få lida när det enda dom egentligen vill är att få leva ett harmoniskt och tryggt liv som möjligt. 

Riktigt bra inlägg! texten är dock på engelska! 

Jag känner att det är min uppgift att lära mig så mycket som möjligt om hur hästen fungerar ursprungligen så att mitt hästtänk förs över till de hästarna jag håller på med.

Ibland blir det då lättare att använda mänskliga termer just för att jag är en människa men jag försöker tänka bort det så mycket som möjligt för gissa vad, vi är olika från hästar. 

Men det här kan då skapa lite förvirring i mitt huvud, för jag måste lära mig hur en häst tänker vilket skiljer sig lite från mig själv. 

Men tänk då bara hur jobbigt det måste vara för hästen då att förstå oss ? 

Hästar är acceptans djur och lär sig i grund och botten ganska fort, men jag skulle vilja påstå att det är vi som väljer att ha hästar och inte dom som väljer att ha oss. Med det menar jag att jag anser att det är våran plikt att lära oss hästens natur istället för tvärtom. 

Det blir lite rörigt emellanåt för mig. Jag måste tänka efter en extra gång många gånger för att inte handla utifrån mina behov utan hästens. Men på något sätt lyckas jag många gånger även fast det inte går ihop i mitt huvud direkt. 

Det kan vara alltifrån att kolla hästens handlande till andra hästar, varför en häst reagerar på ett visst sätt i en situation, hur flockbeteendet fungerar och att se hästens missnöje samt glädje och förstå varför. 

Egentligen gäller det bara att studera hästen extremt mycket och läsa på väldigt mycket så börjar allting till slut att falla på plats, konstigt nog. 

Det var lite nervöst med alla bilar,människor och all annan rörelse som pågick men han är faktiskt väldigt duktig på att inte stressa upp sig! Han kikar väldigt mycket på saker och tycker det är spännande men sällan han flippar och vill fly, det känns jätte skönt.

Även fast han kan gå och kika åt vänster eller höger så lyssnar han på mig, stannar jag tvärt så gör han också det, han är med på vad jag gör även fast det händer mycket andra saker också! 

Internationella hopptävlingar och dressyrtävlingar, fälttävlan och säkert massa annat "roligt" som inkluderar hästar! Jag har sett att många lagt upp bilder på Facebook och Instagram på sina favvoryttare och det blir ju lite som att folk dyrkar dessa elitryttare. 

Men jag vet inte om någon känner som mig? Jag känner mig illa till mods faktiskt, jag känner inte riktigt om jag känner rätt. För jag känner nog inte det som ni känner för detta event, jag känner mig inte taggad inför sådant här längre, överhuvudtaget. 

Jag försöker hitta något positivt, jag försöker vara så positiv som möjligt. Jag tänkte att man kan köpa massa grejer i mässan och det är väl kul och positivt. Jag tänkte att många hästmänniskor samlas och har kul tillsammans. Jag tänkte att det är jätte många fina hästar att titta på. Men när jag satt och tänkte på detta så kom jag även på mig själv att inte tänka på något som är positivt för hästen.... 

Och här har vi nog väldigt delade meningar men ni vet att jag inte riktigt ser något positivt för hästen som har med tävling att göra. 

Hästens största önskan i världen är att få ha det fridfullt och harmoniskt, jag tror inte att hästen känner så inne i en stor arena med hundratals/tusentals människor.

Sen såg jag massa bilder från dressyren och hoppningen och aa vad ska jag säga, sorligt om man frågar mig. 

Jag har mycket förståelse för ridsporten i sig,jag vill inte döma ut någon på det sättet som folk kanske dömer ut det som jag håller på med, men det är mycket jag inte förstår heller. 

Jag vägrar bli instängd i mitt egna tänk och bojkotta resten av alla människor, men det som tar emot jävligt ibland är att se hästarna som får ta det vi utsätter dom för, då har jag lust att bojkotta alla men som sagt, jag vägrar. 

Jag följer en kille på youtube som heter Warwick Schiller, ni kanske har hört talas om homom förut? Eller så har ni inte det hehe. 

 

Men han lägger iallfall upp videosar med jämna mellanrum och jag tycker faktiskt att dom är rätt så bra. Han är en westernryttare med NHtänket i sig. 

 

Jag har inte sett tillräckligt av han för att kunna säga hur han är som hästmänniska, men lugn är iallfall ett ord som går att använda. Han gör säkert saker som jag inte stödjer också (råkade faktiskt komma över ett litet klipp när han tar spöet och slår det lite lätt på rumpan för att hästen bockade och det där är jag inte för). 

 

Men tycker att det här klippet är ganska bra faktiskt, han talar om varför han inte tycker att man ska "lyfta" hästens rygg under ridningen. Sen tycker jag att han förklarar det här med att hästen inte går bekvämt när man trycker in huvudet på den när den inte jobbar rätt, detta gör han vid 3:00. 

 

Ibland när jag tänker på umgänget med hästar känner jag att det verkligen är som att jag lever i en värld med många andra och resten lever i en annan värld. 

Det vi alla har gemensamt är hästar, men ibland känns det som för mig att that's it, vi har inget mer gemensamt än djuret i sig.

 

Jag vet att jag har satt många alternativ åt sidan för mina hästars skull och det är faktiskt inte alltid riktigt lätt då marioteten av människorna som håller på med hästar använder sig av redskap som jag personligen säger tvär nej till. Och i detta sammanhang så handlar det inte om att jag ska ha rätt eller fel, det har faktiskt ingenting med mig att göra, utan bara hästen. 

 

Med mina hästar är jag den mest osjälviska personen jag någonsin kommer att bli, jag månar mer om att dom aldrig ska ta skada än vad jag gör för mig själv. Det är för att jag vet att jag har ett alternativ, jag har en röst som kan fyllas ut med ord men hästen har inte det, hästen har bara sina egna signaler som vi människor måste lära oss att uppfatta. 

 

Jag ogillar inte bett för min egna skull, jag ogillar dom för min hästsskull, vet ni hur mycket det begrännsar mig att inte vilja rida med bett? Jo som fan då marioteten av hästägare rider med bett, hur jobbigt tror ni inte att det är för mig att behöva säga att "nej, jag avstår helst från att rida då", och inte bara det, jag kan få det att framstå som att personen som rider på bett är någon jävlig människa medans det inte är alls det jag menar. 

 

MEN jag är villig att göra allt detta för mina hästar och för någons annans häst, jag kan bara inte skita i allt jag läst om riktig forskning, det går bara inte. 

 

Det är faktiskt riktigt jobbigt då jag vill ha hästar i mitt yrke, och det lättaste är att söka jobb i ett stall men jag vet faktiskt inte hur mycket mitt hästtänk kan krocka med en annans, eller jo jag vet, det jag snarare vill veta är om det går att få ihop två stycken helt olika människor till att sammarbeta.Jag kommer att få märka det snart och det är även varför jag väljer att skriva om detta nu. 

 

 

Jag tog in hästarna runt en klockan 8 idag och bestämde mig för att möjligtvis hoppa upp på Kvicken igen i halsringen. 

När jag tog ut honom i lilla "paddocken" utanför stallet så var han inte riktigt med mig, han ville gå in i stallet hela tiden och äta på sitt hö, om han inte ville det så ville han iallfall inte vara med mig vilket kändes lite sesådär. 

 

Jag föste iallfall undan honom lite för att få hans uppmärksamhet och mellanåt så fungerade det och han fokuserade på mig men så fort jag kom till stadiet när vi stod vid pallen och jag gjorde förberedande för att hoppa upp så gick han iväg efter cirka 30 sekunder vilket jag tog som att-" det känns inte riktigt okej att du hoppar upp på mig nu så jag går härifrån" vilket jag självklart accepterade. 

 

Jag valde därför att låta honom vara ett tag och tog ut Shatte i stället och satte på honom en "halsring". Han var med mig från första början och stod väldigt lugnt och sansat vid mig när jag stod på pallen och la mig lite över ryggen och gjorde förberedande för uppsittning. Min tanke var inte att hoppa upp och det gjorde jag inte, utan jag ville mest se hur han reagerade och det var positivt. 

 

Sedan tog jag in Shatte igen och Kvicken fick min uppmärksamhet igen och den gången funkade det mycket bättre. Jag minimerade kraven och bad han egentligen att bara följa mig några varv vilket han gjorde, så det kändes som ett bra avslut på den "övningen".

 

Jag är ju väldigt sådär att jag inte vill hoppa upp om inte hästen är med på det. Och tecken på att hästen vill det är för mig att den antingen står still och väntar på mig utan att jag håller i den eller liknande och energin är att det känns okej för hästen. 

 

Det blir till att öva lite mer på detta och det ser jag fram emot!

 

 

Drömmen för mina hästar, drömmen för Kvicken och Shatte. 

 

Jag tror mina och deras drömmar går hand i hand. Min dröm är att dom ska ha det så bra som möjligt och det är nog deras dröm också. Fick dom välja skulle dom vara helt fria, fick jag välja skulle dom vara helt fria. 

 

Förstå att ha ett stort landskap med berg och dalar, bäckar och diken, mil av lång vandringsväg framför sig, förstå det. Förstå att ha dom lösa ute i naturen, förstå att inte ha något som hindrar dom från att fly om dom vill. Förstå att få ha dom nära men ändå fria, förstå att dom vill stanna nära dig även fast dom inte behöver. Förstå att kunna göra en enkel vissling och dina finaste vänner kommer galoppernades mot dig även fast dom inte måste, förstå det. Förstå att dom har frihet påriktigt, mäktigt. 

 

Jag vill inte ha mina finaste vänner instängda, jag vill inte ha stängsel som har dom inburade, jag vill att dom ska få hela världen. 

Jag älskar dom verkligen så mycket att jag skulle låta dom få gå om dom ville. Jag har aldrig förstått innebörden av det förrens nu. Skulle dom vilja leva det vildalivet så skulle jag låta dom, jag skulle inte göra något för att hålla dom nära mig för min egna skull, det deras önskan är är min önskan. 

 

Men den här drömmen är så långt bort det går, och det suger. 

 

Killarna hade jätte mysig energi idag och medans Kvicken stod ute i hagen och käka Hö så följde Shatte med mig in i stallet och höll mig sällskap när jag mockade, hehe! 

Allt tog väl i genomsnitt 1 timme och jag måste nästan erkänna att det är mysigast att vara med dom på morgonkvisten!