lissegotze

En fråga jag brukar ställa mig själv är, varför har jag ändrat min syn på hästar? Varför är jag inte kvar i mitt andra tänk?

Jag förlorade mig själv någon gång i Januari på ridskolan. Jag hade en magkänsla av att det är inte såhär det ska vara. 

Jag ska inte behöva piska en häst för att den ska gå framåt, jag ska inte behöva rida med kort-korta tyglar, jag ska inte behöva slå en häst så fort den visar obehag mot mig, såklart var det något jag inte visste då. 
Jag har iof alltid varit ganska lätt i min hästhantering, jag har alltid ridit mjukt osv men jag har aldrig riktigt frågat mig själv varför, som jag gör nu. 

 

När jag gick in och läste baraelvira.se så ändrades min syn på förhållandet till hästen något extremt och det är där jag är idag. 

 

JA, det var mycket lättare att inte behöva ta till vara på hästen behov och tänkande så som jag gör idag, idag tänker jag KONSTANT på varför Schatal inte vill galoppera och varför Kvicken är så sur i boxen, skillnaden är också att idag försöker jag göra något åt det, på ett SUNT sätt, dvs inte straffa hästen om den inte vill galoppera eller snärta till Kvicken när han tjuvbiter efter en, dom gör det av en anledning och det är det jag försöker sätta mig in i. 

 

Den här sorents av tänkande kan få min hjärna att koka över, det funkar inte att gå till stallet nästa dag och hoppa upp och rida Schatal och spöa på han tills han galopperar, det finns INTE i min värld längre. 
Jag måste alltid tänka efter en extra gång och analysera, och ja, det är jobbigt men ger så jävla bra resultat. 

 

Jag kan iallfall lägga mig i sängen med gott samvete varje kväll för att jag vet att jag tar hänsyn till hästen, och det är så mycket bättre än innan. 

 

 

Jag saknar inte ridskolan i sig, men jag saknar verkligen några ponnyer där ifrån. 

Jag hade 2 st favoriter som heter Ludde och Twist, dom två kommer ALLTID att vara de ponnyerna som har satt spår i mitt hjärta, hur töntigt det än låter. 

 

Ludde och Twist kom till ridskolan ganska tätt in på varandra om jag minns rätt, jag började med ett rida Ludde, han var rätt svår att rida till en början och nu ska jag försöka att inte skriva som om att jag är den som förändrade Ludde men på något sätt tror jag det, och det är jag inte rädd för att skriva. Ludde och jag passade som handen i handsken, han var oerhört hård att rida till en början men ack så mjuk han blev efter någon månad på ridskolan, gud vad jag älskade att rida honom. Även om jag inte stödjer själva "dressyren" i sig längre så hade vi en magisk känsla med varandra, inte den känslan jag hade strävat efter idag men vi hade det. 
Han var den där vita springaren som jag alltid drömt om. 

 

 

Har ni läst detta inlägg?

 

I det inlägget får man se prov på hur Corvara beter sig. Jag har följt Tyras blogg ett bra tag nu och känner väldigt upp och ner för henne. Hon är en väldigt modig ryttare och jag skulle inte ens få för mig att hoppa upp på Corvara, se bilderna i hennes inlägg. 

Många av Tyras fraser tycker jag inte om så som att "Jag vann iallfall och det var viktigtast." 

 

Corvara är en unghäst, och jag känner inte henne överhuvudtaget förutom lite bilder och förklaringar från Tyra, MEN jag tycker Tyra måste lära sig att se bortom att "Corvara är en unghäst och unghästar beter sig sådär", för jag har själv fått smaka på den där medicinen när hästen inte har någon framåtbjudning m.m, dvs Schatal. 

 

Det gäller verkligen att se bortom att det är en unghäst i detta fall känner jag, är det verkligen normalt att en frisk och kry häst som är nöjd med sin ryttare på ryggen håller på sådär, oavsätt om det är nytt ställe eller inte. 

 

Vet inte riktigt vad jag ville få fram med detta inlägg men det här var lite små tankar som kom upp i mitt huvud, försöker att ha överseende med att hela situationen var ny för hästen men det känns inte riktigt rätt. 

 

Ska berätta om en häst i ett annat inlägg som kanske förklarar mer varför mina tankar kom igång. 

 

Var inne på ponnysanning och kollade lite, hittade detta inlägg som dom lagt upp 

 

 

Gå in och läs det för det är absolut rätt enligt mitt tycke.

Han är jätte trevlig och kan stå och snacka i timmar så det blev lite trevligt snack med honom !

Detta betydde stallet direkt efter att jag gått upp ur sängen, kom iväg vid halv 12! 

Tycker det är så himla skönt att komma till stallet mitt på dagen, för annars ligger man bara och degar liksom, skönt det med men inte lika härligt som att vara i stallet en förmiddag! 

Jag började med att Longera Schatal på volten. Han var rätt uppstressad för alla barn på skolan var ute och lekte, det var väldigt spännande att kolla på... Men han fick ett sjukt fint steg och jag fick se att han var väldigt pigg och hade mycket energi, hehe! 

Han blev även ruskigt svettig, najs!! 

Sen longerade jag Kvicken. Jag nämnde att han ramlade i hagen i förrigår och farmor sa idag att det hade sett så brutalt ut att hon trodde att hon skulle behöva ringa nödslakt,  shit... 

Men han såg väldigt bra ut i longeringen och var så himla gosig. 

Måste tillägga att han höll sig bakom mig på vägen till volten och på vägen hem, shit vilka framsteg. 

Här kommer bevis:

Lägger upp fler bilder från dagen i ett annat inlägg! 

men nu måste jag även få ur mig det här. 

 

Jag kan låta hård och att" jag skiter i vad du har att säga för det är min åsikter som gäller", och absolut är det inte så. 
Jag lyssnar gärna på vad du har att säga, du kanske till och med kan få mig att förstå varför det kan vara bra att rida med ett bett exempelvis? 
Jag själv litar 90% på mig själv när jag rider på bett, men det är inte riktigt tillräckligt för att jag vill rida på bett. 

Som ni ser i min header så har jag en bild när jag rider på bett, men headern är några månade gammal nu och jag har helt enkelt ändrat åsikter sedan den tiden. Nu tycker jag att bilden är helt ok fin men hade varit mycket bättre utan den där bettringen i bild. 

 

Jag kan rida ett en häst med bett, men då får jag lita på att jag gör det med en fin hand, dvs inte rycker eller sliter i hästens mun, sågar ner den i form etc. Exempelvis när jag var ute och red islandshästen Kolfaxi.
Det här kanske låter lite extremt men jag såg att hästen hade bett i munnen och jag kände direkt, nej men, ska jag rida med det här? Fick lite dåligt samvete för hästens skull att jag skulle rida på den med bett, men gjorde det ändå. 

 

Hela den turen red jag på långa tyglar och inga krav.
Ofta när en ny ryttare hoppar upp på en häst så är det direkt ta i tyglana och ner i form med hjälp av hand och säte, (inte alla ryttare såklart) men jag vill inte göra så längre. Känner jag inte hästen för att kunna avgöra om jag vill rida den på bett eller inte så kommer jag att välja att rida den på längre tyglar istället för att "bevisa" att jag kan få ner den här i form,det är inte allt som betyder. 

 

Hoppas ni förstår vad jag menar med detta, blir som sagt lite luddigt ibland. 

 

 

 

 

Är din åsikt lika mycket värd som min åsikt? 
Klart den är om den är lika vettig som min. 

 

Märker ni vilket humör jag är på? Det här är en sida av mig och jag tänker inte hålla tillbaka den, ska vara mer personlig. 

 

Jag lyssnar gärna på din åsikt för att jag vet att DU oftast har något vettigt att säga, om jag inte håller med dig alls så kan vi sluta konversationen här och nu, för din åsikt är lika stark som min och vi kan inte kompromissa eller komma överrens om något för den delen, därför diskuterar vi inte detta med varandra. 

Förstår ni vad jag menar? Det här är oftast det jag försöker att utgå ifrån. Jag kan bli väldigt hetlevererad i såna diskussioner, det kan vara allt från hästar till "harry potter äger skiten ur twilight". 
Ni vet, i såna diskussioner finns det ingen fakta, iallfall inte i "harry potter äger skiten ur twilight", det är smaksak medans hästar är baserat mycket på fakta men även mycket på vad vi lärt oss från människor allmänt. 

 

I hästdiskussioner är jag oftast neutral, om jag verkligen inte står för något vilket jag gör idag. 

 

Lite personliga tankar från mig,  man kan tycka vad jag vill men jag står för en sund hästhållning och kan säga med handen på hjärtat att NH har hjälpt mig en hel del med detta. Är jag NH expert ? Nej förfan, jag har bara lite grunder som hjälper mig att klara av vardagen med mina hästar på ett harmonsikt sett. 
Blir jag stressad och tappar tålamodet ibland? Ja, men inte lika ofta som förut och jag tar aldrig någonsin ut det på mina hästar längre utan slänger en stövel i ansiktet på mig själv istället, funkar bra det. 

 

 

 

Hmm, frågan är om den här rubriken är så himla bra för mig att gräva djupare i, gör ett försök. 

 

I mitt liv har jag fått höra, du har fel, jag har rätt, relaterat till stallet. 
Om jag har sagt något har det varit lite skeptiskt, och jag ska säga varför. När jag rider, så tänker jag aldrig på teknik, jag rider alltid på känsla och därför kan det vara väldigt svårt för mig att både skriva och prata om teknik som händer uppe på hästryggen. 
" Bakbenen ska vara under hästen för att den ska jobba med ryggen, man gör en skänkelvikning för att få hästen lösgjord" osv.... Det här har aldrig varit min styrka. 

 

Men vad är då det bättre av dom, att kunna snacka skit bra teknik och kanske rida lite sämre, eller att rida med känsla och inte kunna snacka teknik? 
Min ridlärare sa till mig förut, " om du lär dig att prata tekniridning så kommer du att bli en mycket bättre ryttare". 
Håller jag med? Svårt att säga, men ska försöka göra en rimlig förklaring på hur jag ställer mig till dessa 2 frågor. 

 

För mig är absolut känslan där uppe viktigare att känna än att kunna snacka om tekniken, det är för att jag alltid har fungerat på det viset. Finns det något värre än de som pratar som om att de kan så fruktansvärt mycket och så visar det sig att dom inte ens kan utföra 50% av det på hästryggen? Usch... 

 

Men det stämmer säkert även till viss del också att man rider bättre om man kan snacka tekniken i och med att du kan tänka samtidigt som du rider. 
MEN det beror nog också på hur länge du faktiskt ridit på känsla och hur länge du ridit på teknik. 
Visst låter det jävligt proffisgt om du kan snacka i timmar om hur hästen fungerar när den gör en sluta och en öppna men det gör dig inte till en bättre ryttare utan till en besserwisser. 

 

Låter det här helt jävla orimligt för dig så är du antagligen en teknikryttare, no hate. 

 

 

 

Jag är opersonlig här på bloggen, jag vet. Jag ska berätta varför. 

Till att börja med säger jag att jag vet vad som krävs för att få en blogg att rulla på allra bästa sätt, mycket bilder, mycket åsikter, mycket personlighet, och ja, jag kan göra allt det där, men varför? 

Varför ska jag blotta hela mig själv här på bloggen och varför ska jag anta att ni läser det? Ens personlighet är en sak att visa, jag visar kanske 50% av min personlighet här, men att skriva om allt man känner och tycker är väldigt krävande och jag vill inte att alla ska veta EXAKT vem jag är, det ska vara mysterium i det hela. 

Där har ni en del av svaret till varför jag kan verka som opersonlig. 

Vad har jag för mål med hästarna/hästar överhuvudtaget? Mitt mål just nu är att Schatal ska må bra. Sen efter att han gör det (håller tummarna) så ska jag absolut försöka mig på lite western. 
När jag var och kollade på Ida och Fredriks gård så fick jag chansen att kolla när de tränade för en westernryttare, shit vad kul det var. 
Jag pratade med henne efteråt och fick en inblick hur westernlivet faktiskt är, vad western går ut på. När hon berättat en del om själva ridningen så föll jag pladask, det är det jag ska göra, iallfall FÖRSÖKA göra. 

 

Hur ska jag då komma dit? Först och främst ska jag gå ut skolan den 6 Juni. JA, mina betyg suger, många F (lite personligt fick jag in där, check), så jag har inga förväntingar ALLS på att få något högt uppsatt jobb osv, min plan är att isåfall jobba med något jag älskar, och det är hästar. 

 

Jag ser inte mig själv jobba på ett dressyrstall längre, eller ett hoppstall för den delen, utan isåfall någon typ av ranch. Jag vet att det här låter väldigt flummigt osv i och med att jag inte ens testat på western än, men 90 %av mig tror att det är det jag ska göra nu, fan vad häftigt det skulle vara. 

 

 

Lite mer personlig info. Möjligtvis, bara MÖJLIGTVIS, kanske kommer jag att flytta till Ida och Fredriks gård efter studenten, och självklart tar jag med mig båda hästarna då. Känns fel att sitta och spåna ut det här bloggen i och med att det inte ens är 5 % säkert, men jag vill skriva ut det för att jag hoppas på det, jag hoppas att jag kommer att kunna flytta dit ett litet tag för att känna på hur det verkligen är att bo på en gård. 

 

Som sagt, jag är ingen stjärna i skolan och vet att jag med stor sannolikhet inte kommer att jobba som någon mäktig advokat med 100 000 i lön i månaden om inte mer, MEN  då vill jag kunna leva på en gård med massa djur och försörja mig, vilken dröm va.... 

 

Nu fick ni en inblick lite i mitt liv, och vad min dröm är, hoppas det uppskattas och inte blir för tråkigt att läsa då jag är rätt bra på att skriva extremt långa inlägg. 

 

 

 

 

 

Kollar tillbaka på bilder från i somras och bara njuter, vill verkligen bara upp och rida ett litet pass, men vågar inte förrens han är kollad på...

Jag har förövrigt bokat tid den 27/11 för en hel koll på ATGkliniken i Täby, verkligen bara gå till botten med vad som är fel nu och inte fel. 

Känns väldigt bra att få det gjort så att jag kan lägga upp planering för ridning etc, fast förbereder mig på det värsta, kan alltid finnas en chans att det kanske inte är relevant längre... 

Kvicke hade förövrigt ramlat ganska brutalt i hagen idag, farmor hade sett honom springa ner för backen och voltat och rullat bland stenarna, men han såg okej ut efteråt så ska dit vid halv 8 nu med mamma och kolla på honom, blir väl vila för honom i 2 dagar nu eller något, typiskt... 

Den ligger vid Enköping och det tog cirka 55 får oss att åka dit, men det kändes mycket närmare att åka för det är bara igenom Upplands Väsby, ut på E18 och sen av vid Grillby så är man nästan framme! 

Gården var super duper fin och deras 2 nya hästar hade även kommit , en b-ponny som är deras barna och så deras Quater sto Jackie! 

Här kommer en suddig bild:

B-ponnyn Tarzan!

Han fick nya skor både fram och bak nu för han brukar ha det under vinter perioden, kan vara bra nu också för att han ska bli lite stadigare på "hoven" och inte glida iväg och skada sig på nytt!

Vet att skor-debatten är ganska stor nu om man "ska" ha skor eller inte men jag har inte riktigt något att säga på den fronten för är inte jätte uppdaterad , allt jag vet är att Schatal inte kunde ridas på halmark för att han gled runt som en liten Bambi, då har jag hellre skor om det nu visar sig att han kan ridas på i vinter! 

Testade ett lite tjockare vintertäcke på homom också i storlek 155 och set satt helt okej, lite stort men bättre än för litet! 

Det var bara att sätta sig på tåget hem igen, lyckligtvis tar det bara 5 minuter allt som allt att komma hem, haha!

Passade på att dra till stallet klockan 12 för att rida kicken när det fortfarande var ljust ute.

Han var riktigt fin idag och avslappnad, varje gång jag ger mig på ett lösgörande ridpass med honom så vet jag att shit, det är såhär det ska kännas! 

Imorgon bär det av till Enköping med mamma för vi ska åka och hälsa på Ida och Fredrik (schatals ägare) för dom bor nämligen där nu på en hästgård, jätte kul ska det bli! Sen på kvällen blir det att fira jocko som blev 18 förra söndagen, wiho!!

Ärligt, hästarna går ut vid klockan halv 10 varje dag. Nu när det är mörkt så fort ute och efter den där händelsen med Schatal i hagen så var farmors råd att ta in dom lite tidigare så att det iallfall fortfarande är lite ljust ute fortfarande. 

 

Jag har gjort det i cirka en vecka nu men så kom jag på att, varför spelar det någon roll? Jag ser mycket hellre att dom är ute till klockan sju även fast det är bäcksvart ute då än att ta in dom vid 3-4 och sedan stå inne hela natten, det håller inte för mig. 

 

Jag accepterar absolut andras åsikter om detta med hagtid i hagen men för mig är det inte och kommer aldrig bli sunt för en häst att stå ute i så få timmar om dagen. Då rider jag hellre i mörkret och mår bra av att de faktiskt varit ute i cirka 9 timmar och kan släcka med gott samvete vid klockan 8-9. Sedan på helgerna kan jag vara där på dagen och och rida vid 1 och släppa ut dom igen, men på vardagarna får jag planera lite mer för att det ska bli rättvist för dom. 
Sen kan jag säga att det alltid står vid grinden klockan 6-7 och vill komma in men det är nog ändast för att dom vet att maten vankas, eller för att dom vill träffa mig hahaha. 

Men, varför jag tog upp detta var för att jag och mamma hade en liten diskussion om detta igår. Mamma om du läser detta så var lugn, måste bara ge det hela ett perspektiv. 

Hon kommer in till mig vid 3-4 och frågar, ska du inte åka och ta in hästarna nu ? Och mitt svar blir ganska så snabbt, nej, varför ska jag göra det nu för? Mamma ger ett svar som lyder, jo men dom ser väl inte så bra i mörkret?
Jag kände direkt då, hästar ser bättre i mörkret än vad jag gör iallfall, och nej förfan, ska man börja hålla på på det viset så vet jag ingenting längre. Hästarna mår bättre av att vara ute i några timmar till än att stå inne i en box x antal fler timmar än vad dom redan gör, så fuck it, nu får dom vara ute tills klockan 7 och så får jag rida när det är bäcksvart, WISH ME GOOD LUCK.