Visning av stallet
Jag tänkte passa på att lägga upp lite bilder på hur det ser ut där Kvicken och Schatal står!
Här är lilla stallet! Till vänster står Kvicken i en Box och Schatal till vänster om fönstret! Fönstret är även det en Box men det är där jag förvarar hästarnas foder!
Sen här förvarar jag höet till hästarna!
Och som ni ser här så sitter dom stallet och höbyggnaden ihop med varandra! Man måste dock gå ut för att komma in till höet så finns ingen länkade dörr mellan dom!
Och ingången där borta kommer jag ifrån när jag ska ner till stallet! Och som ni ser så är det en liten rund "paddock" som hästarna går ut via hagen till!
Och här är dom ute i hagen sen! Som ni ser så behöver jag inte leda ut dom utan allt är inhägnad så att dom bara kan gå ut raka vägen, jätte skönt!
Bakom höbyggnaden så tömmer jag all skit hehe!
Samt att den går upp bakom den röda byggnaden i skogen!
Sen sträcker sig hagen bakom stallet också en bit!
Så det är så det ser ut här, jätte skönt och jätte trevligt hehe :)
Stallet
Red ut på Kvickis en svängis idag och han var jätte pigg och glad!
Förundras över att han fortfarande är så pigg även fast han faktiskt är 23 år gammal iår!
Personligen så tycker jag att han varken ser gammal ut eller är loj i kropp och sinne! Fortsätter han att vara såhär framåt och pigg så kommer han nog hålla några år till, han är verkligen världens bästa kille i mina ögon!
förbannad
Jag visste att det inte var en bra idé för mig att kolla på den här videon men jag kunde inte låta bli. Jag måste få se vad vissa hästar utsätts för, hur ont i hjärtat det än gör så måste det uppmärksammas så att man kan anmäla skiten.
Är det här tillräcklig för alla att kunna se en missnöjd häst?
Den kickar och sparkar, gör motstånd på alla tänkbara sätt men ser den här kända Jorgen Olsen det? Ser han det och ignorerar det? Eller ser han det som att "hästen är dum".
Den här killen är tydligen "A master of piaffe in Denmark", hur sjukt??
Jag blir så fruktansvärt jävla upprörd. Vad försöker han ens göra? Få den att Piaffa? Kolla bara hur jälva inspänd den där hästen är till att börja med, och att sedan få spö när den gör lite motstånd, inte fan är det konstigt att vi får apatiska hästar tillslut, helt jävla brutalt är det.
Jag blir sorgen och uppgiven inombords, jag blir frustrerad att jag inte var där när detta hände. Jag vet att jag inte skulle kunna hålla mig från att försöka göra något som fick det att upphöra. I vissa situationer skiter jag i vem människan är och om det inte är min häst, i detta fall hade jag försökt göra allt i min makt för att få det att sluta.
Jag vågar inte tänka på hur dessa hästar mår inombords, det är för skrämmande. Det är lika skrämmande att tänka på att det här är en person som är uppskattad.
Såhär skriver personen som har lagt upp filmen på youtube
"I am relieved that the Equine Federation of Finland has reported Jørgen Olsen to FEI and to Dansk Rideførbund." "The event will probably also be investigated by the police."
Med all jävla rätt skulle jag säga.
Det är sån här hästhållning som måste utrotas. Vi kan inte kolla på det som en häst som är lite "motsträvig" och inte vill göra något för att den är envis. Det här är ingen envis häst, det här är en häst som är tydlig med sitt kroppsspråk att det inte är okej, att den inte mår bra. Jag har lätt för att se sånt nu men det är inte lika tydligt för andra.
Nu är ju det här klippet lite mer lättare att säga emot i och med att han faktiskt använder spöet på hästen vilket inte många tycker om, men hade ni sett samma sak även fast inte spöet används? Hade ni sett hästens frustation ändå?
Det hade jag.
sitsen
Jag skulle nog våga påstå att jag hade en ganska bra sists när jag red/tävlade mycket dressyr. Jag hade en bra sits för att just tävla och träna dressyr eller hoppning så att säga. Rak i ryggen, bak med axlarna, ner med hälarna, spänn magmusklerna, tummen högsta punkt med tyglarna i handen osv. Det fanns ju till och med dom som fick rida med spö i händerna för att kunna hålla handen "korrekt" enligt den moderna dressyrens bok eller diverse andra redskap för att få en sådan snygg och ståtlig sits som möjligt.
Här har ni några bilder från den tiden haha. Kollar jag på dom här bilderna idag så tycker jag iof att det ser prydligt och fräscht ut men det är tyvärr ett litet problem i min hjärna som uppstår, jag förklarar här nedanför.
Vi kan nog ( iallfall dom flesta av oss) komma fram till att det inte är sådär skit bekvämt att sitta som på bilderna här ovan. Det blir en ganska spänd och påtvingad sits. Och hur kan det då påverka hästen? Jo om man sitter såhär ansträngt och påtvingat så tycker jag att det istället för att bli följsamt med hästens rörelser går tvärtemot hästens rörelser. Om du gång på gång vägrar gemed med handen till en häst som på något sätt försöker få längre tyglar eller tycker att det på något sätt är obekvämt så blir det mer att du tvingar ihop hästen till en form som är så onaturlig som det bara går. Det blir som om att ni stretar emot varandra fast ni borde synka och följa med varandra. Man "ska" ju sitta så stilla som möjligt i den moderna dressyren och för mig skapar det genast komplikationer i huvudet. Du blir ju inte följsam på någotvis om du väljer att jobba emot hästen här. Du är ju som en järnpinne som vägrar ge med dig om hästen gör något, du sitter där och håller emot tills hästen ger med sig. Och hur många gånger får vi inte höra, "var följsam i hästens rörelser" medans det egentligen betyder att tryck ihop hästen så att hästen följer din stela sits istället. Jag tror mer på en avslappand och just sagt FÖLJSAM sits. Med följsam menar jag att du inte är rädd för att kanske säckas ihop lite, sitta lite för mycket framåtlutad eller bakåt lutad, utan du följer med i din hästs rörelser och inte tvärtom. Sen tror jag att du automatiskt får en väldigt fräsch och följsam sits ju mer eftersom din häst rör sig mer korrekt, men då är den inte påtvingad utan då är det precis just där som du ska sitta och ingen annansts.
Tänk om vi alla kunde sluta jobba emot hästen och dess rörelser hela tiden. Jag ser allt för många som låter hästen få anpassa sig efter din stela och up-tighta sits men ändå förväntar vi oss att hästen ska vilja jobba med oss i harmoni och glädje. Testa ett ridpass bara att försöka hänga med din häst, vem fan bryr sig om du ser ut som en nybörjare (jag gör deffinitivt det till en början)? Testa en gång bara och se om du märker någon skillnad, det tror jag att det kommer att göra.
vilken känsla
Shit vad jag mår bra nu, var ett bra tag sedan som jag kände en sådan lugn och harmonisk energi bland mig och mina hästar.
Jag har varit så extremt frånvarande och stressad inombords dom här senaste månaderna som varit, vilket tråkigt nog har speglat av sig i min hästhantering. Mina hästar har varit lite halvt tveksamma till att vara med mig vilket jag inte riktigt har förstått förrens nu. Dom har varit det för att jag har varit frånvarande och bortstötande gentemot dom. Jag har en tendens till att stöta bort både människor och djur för att jag ibland är rädd för att det ska kännas jätte bra en dag och värdelöst en annan. Helt enkelt så är jag lite för rädd för att komma nära ibland vilket är tydligt för mig nu, det är precis det som pågått med mina hästar.
Men idag fick jag en sådan fantastisk känsla inombords. Jag fixade allt i stallet vid 6 och åkte tillbaka vid 20 i 8 för att ta in dom. Med inga stressmoment som att mocka eller fylla på vatten så tog jag in dom direkt. Jag bestämde mig för att känna igenom Kvicken ordentligt med händerna för att se vart hans punkter sitter där han inte tycker om att bli rörd på. Det som har varit ett stort problem i cirka 2 månader nu försvann drastiskt som jag stod där. Jag såg honom verkligen och jag tror att han märkte det. Han stod helt stilla under hela processen och valde att bita i luften några gånger där han tyckte att det blev allt för obehagligt att jag rörde honom. Det är helt okej att han säger ifrån, jag vill att han ska säga ifrån så att jag kan försöka mjuka upp honom lite och få han att inse att jag inte vill tränga mig på honom utan bara få komma lite närmare inpå. Det gick så bra och han accepterade till slut dom flesta ställena som jag vet är dom känsligaste.
Det häftigaste var när jag skulle försöka få röra honom lite på huvudet till slut. Huvudet för Kvicken är som att inkräkta på hela hans privata space, not cool. Men det sjuka var att jag la fram handen och han sakta tryckte sin panna emot min hand som att han ville säga att "det är okej nu". Det var en helt sjuk känsla. Han som annars brukar vända på huvudet ifrån mig, eller gå in i boxen stod nu helt stilla och var cool lugn, magiskt var det.
Shatte och jag connectade också på ett helt annat stadie idag. Det började med att han stod och käkade på sitt hö när jag höll på med Kvicken. Han tog ett steg utanför boxen och jag bad honom att stanna kvar där istället för att komma ut och han stod kvar och väntade på sin tur. När jag var klar med Kvicken så bad jag Shatte att komma ut ur boxen genom att säga hans namn och vifta med handen mot mitt håll inbjudande. Direkt tog han ett steg utanför boxen och kom till mig, ställde upp sig i gången och stod helt stilla och lät mig sätta på han fleecetäcke och borsta igenom det som gick att borsta igenom (han var dyngsur med massa blöt lera på sig). Kvicken stod lugnt och vilade med huvudet mot oss i sin box (med boxdörren öppen) och det var en sådan lugn och harmonsik känska som vi alla tre kände tror jag. Hästarna har nämligen hållit på att gå runt i stallet på senaste tiden och varit lite mer stressade så att säga. Det har varit svårt att borsta på dom utan att dom rör sig.
Idag förändrades en hel del. Jag har känt det som jag kände för några månader sedan och jag tror att hästarna kände det också. Vi alla stod lugnt i stallet vid varandra och bara umgicks. Det är en sådan viktig aspekt i min hästhantering, att kunna stå och bara umgås med hästarna och känna ett lugn. Idag låg allt på mig, jag gick in med en lugn och poisitv energi som utstrålade harmoni vilket mina hästar kände. Dom ville vara nära mig och var extremt uppmärksamma på vad jag gjorde och jag på dom. Idag såg jag dom verkligen, jag hade koll på varenda liten rörelse dom gjorde, allt från en liten blink med ögat till ett steg med hoven eller ett öra som rörde på sig.
Jag har saknat det här, jag har saknat att verkligen vara med dom i nuet och nu fick jag äntligen kännas på hur det ska kännas igen.
Musik
Det finns dom som gillar att lyssna på musik när dom rider och så finns det dom som är som jag, dvs rider inte med musik.
Jag ska förklara varför jag inte tycker om att rida med musik.
Jag känner inte att jag är i nuet då. Jag känner att jag inte är 1 med hästen om jag har musik i öronen. Det känns som om att jag stängs in i min egna lilla värld och hästen är i en annan.
Jag vill kunna höra hästens hovspår under mig, jag vill kunna höra när den frustar eller gör ifrån sig något annat ljud som jag finner viktigt att uppfatta.
Med andra ord så tycker jag inte att det blir samma känsla med musik, jag tycker att det blir fel.
Jag älskar att andas och höra allt runtomkring mig när jag är med mina hästar. Jag vill vara där 100% med dom och inte fokusera på något annat överhuvudtaget, vilket jag känner att musiken kan få en att göra.
Ni som rider med musik, varför gör ni det, finner ni någon annan känsla än vad jag gör?
3 ord
Tänkte köra på 3 ord som beskriver mina hästar, LET'S GO
SCHATAL
KVICKEN
1. Ambitiös
2. Halvt häst
3. Space
Med ambitiös menar jag att han alltid försöker att göra sitt bästa när man rider på honom eller ber honom om något, riktigt lätt att jobba med. Vad menar jag med "halvt häst"? Jo han har ju aldrig gått i en stor grupp med hästar förutom under typ 3 månader när vi stod på ett annat stall. Han kan inte riktigt flockbeteende eller hur han ska bete sig så därför tar det lite längre tid för mig att få en stabil och förstående kontakt med honom ibland, jag menar alltså att han inte alltid har fått vara häst/växt upp som en häst vilket man märker i vissa situationer. Han kräver väldigt mycket space. Han har svårt med närkontakt. Det märker man när man ska borsta på honom, klappa på honom osv. Det är inga problem så länge man inte rör honom men ska man få ta på honom eller borsta så kan han bita efter en eller bli stressad genom att gå ut ur boxen och gå runt runt. Då brukar jag ibland skippa att borsta eller vänta ut honom, är upp till honom.
Jag älskar han som han är, jag accepterar han som han är och jag jobbar aldrig emot honom även fast det finns lite komplikationer ibland!
SCHATAL
1. Hel häst
2. Uppmärksam/tydlig
3. Gosig
Schatal har jag inte haft lika länge som Kvicken (blir två år i Juni) men han har lärt mig så mycket om hästar, och det är för att han just precis är en häst. Han tänker precis och beter sig som en häst ska göra som har fått vara så mycket häst som möjligt. Med andra ord skulle jag vilja säga att han inte är "förstörd". I och med att han är en riktig häst fortfarande så gör det honom väldigt uppmärksam på saker i hans omgivning. Han har flyktbetende som få men är också väldigt uppmärksam på om jag tycker att något är en fara eller lugnt och håller sig till det lugn jag har när jag är med honom. Han är oerhört tydlig med att visa vad han tycker är okej och inte okej och det är något som har hjälpt mig enormt mycket att utvecklas.
Sen får vi ju inte glömma att han är världens gospojke. Han har inget problem med att man står och borstar på honom eller vill gosa med honom, det är han all up for hehe!
Lite sjukis
Fyfan hörni, känner nu att jag börjar bli sjuk vilket jag verkligen hatar att vara!!!
När jag mådde som värst när jag inte kunde andas... Fräsch va
När halsen sviker och andningen känns ansträngd och man blir beroende av nässpray, då är det fan inte kul..
Jag brukar köra full kur på halstabletter, nässpray, varmt vatten och honung, alvedon osv. En gång blev det så Förjävligt i näsan och jag vaknade upp gråtandes av att inte kunna andas att mamma värmde upp vatten i en kastrull och hällde i tigerbalsam som jag fick sitta och andas in, funkade förträffligt bra!
Det som suger med att vara sjuk är att jag knappt orkar att vara i stallet. Och under den här ler perioden som vi har nu så behöver hästarna lite extra borstning osv (speciellt Schatal som går utan täcke nu). Han var så jäkla skitig igår och värre är det när det är blötlera och inte går att få bort, har ni något tips förutom att spola hästen? Har ju bara kallvatten i stallet..
Fyfan, hoppas tammefan att det inte bryter ut mer, det orkar jag inte
Ida+Kvicken+Shatte ramla
Idag fick min kompis Ida rida lite på Kvickis! Hon har ridit lite smått några gånger (främst på islandshästar och kanske 10 gånger på Kvicken på 4 år) och hon fick även rida i repgrimman!
Hon red med jätte fin och mjuk hand men liiiiite för långa tyglar ibland, ni vet så att man till och med inte får in hästen på en volt och handen faller långt bakåt istället. I skritten funkar det super bra med långa tyglar och bara ledande tegeltag men traven går lite fortare och då är det viktigt att det finns balans och synk mellan häst och ryttare!
Jag hoppade upp i några minuter bara för att se hur jag gjorde så att jag kunde förklara bättre för henne. Jag kortade tyglarna men la fram handen framför manken så att han inte blev ihoptryckt eller spänd och då funkar det mycket bättre, han får stöd men ändå så att han får frihet, förstår ni hur jag menAr?
Ida testade detta och felet blev att tyglarna var för långa och när dom blev för långa så hamnade hon extremt mycket i bakåtvikt och händerna vid höfterna samtidigt som hon höll i honom vilket blev att han gick fruktansvärt mycket bakom lod och krullade ihop sig, INTE BRA.
Men jag förklarade för henne att lägg fram handen och luta dig hellre mera framåt och då jävlar serni, då blev det prima! Dom hittade fin takt och Kvicken gick i en behaglig och längd form och verkade inte störas av henne!
Och shatte då! Jag longerade han lite smått på volten och fokuserade på att få en rak ställning och jag ser så förjävla tydligt nu hur han ställer sig i sidorna utan att släppa i ganachen vilket gör att han lägger all vikt på innersidan, dvs bogen inprincip. Det gör att han får så skev takt i både skritt och trav att det jag egentligen bara får göra är att ha han rakställd till att börja med.
Efter detta gick vi upp en bit i skogen och scenariot ser ut så att jag började springa upp mot en liten gräsplätt mot honom medans Ida och Kvicken höll sig på stigen, dom hamnade alltså ur sikte för oss för att en gran var i vägen.
Shatre blir då så uppjagad att han börjar springa runt och runt mig, kickar i luften, ställer sig mot mig och blir nästintill okontaktbar. Det var extremt halt också och vi var på en väääääldigt liten yta så jag kände bara, snart får jag släppa honom om han inte lugnar ner sig.
Jag kunde inte ta i ledrepet heller för då fick han fnatt när han halkade till lite och började kicka ytterligare.
Det gick till och med så långt att han halkade omkull och låg där på backen i några sekunder för att sedan ställa sig upp igen, se lite chockad ut och fortsatte att springa.
Då valde jag att börja gå därifrån och han följde efter mig, jag visade att Kvicken var närvarande och vi gick ner mot volten igen.
Han var fortfarande måttligt uppe i varv så till slut fick jag ta tag i ledrepet en gång som är fäst som ett grimskaft fast längre och gå emot honom för att visa att det här är inte riktigt okej, det är dax att lugna ner sig.
Efter det var det inga problem, jag behövde egentligen bara få honom att komma ur balans i hjärnan för att sedan snappa upp fokusen på mig!
Jag känner nu att jag måste börja aktivera den mentala biten igen. Kan vara allt från att ta promenader till att longera eller något bara så att han är aktiv.
Soldaten shatte
Haha kommer ni ihåg när Shatte fick se ut såhär i somras? Tyvärr så får han ju så jävla mycket myggbett/knottbett på sommaren att det är helt brutalt...
Han blir riktigt bedrövad av det och jag funderar redan nu i slutet av februari om dom ska få stå inne lite på dagarna och vara ute på nätterna istället när sommaren är kommen...
Hur brukar ni göra med era hästar på sommaren? Har ni också hästar som verkligen inte klarar av alla mygg?
att sälja
Jag är ingen tävlingsmänniska längre, inte när det kommer till hästarna och knappt i mitt vardagliga liv heller. Jag försöker att utsätta mig för så lite "tävlingsammanhang" som möjligt för jag vet att jag blir extremt taggad, adrenalinet pumpar och jag mår dåligt om jag inte vinner, och det är inget jag vill behöva uppleva och ta itu med inombords, jag vill vara stabil.
Men det finns dom som älskar att tävla, och framförallt med sin häst. Målet är väl för dom flesta att vinna och klättra i klasserna med sin häst men det är ju ingen nyhet att människor säljer hästar för att kunna utvecklas och bli bättre och klättra ännu mer i klasserna, jag får känslan av att vi aldrig riktigt blir nöjda.
Det är då ganska självklart att vissa hästar inte håller för de högre klasserna och det kan bero på många orsaker.
Det jag inte förstår är däremot hur människor kan äga en häst, häva ur sig att de älskar hästen mer än något annat på denna jord och att det är sin bästavän men ändå sälja den för att man vill ha en "bättre" häst?
Det jag inte förstår är däremot hur människor kan äga en häst, häva ur sig att de älskar hästen mer än något annat på denna jord och att det är sin bästavän men ändå sälja den för att man vill ha en "bättre" häst?
Hur kan man sitta och säga/skriva att "min häst är min bästavän och jag älskar dig mer än allt annat" men sedan helt plötsligt bestämma sig för att sälja för att den inte kan tävla i högre klasser? På något sätt måste man ju då värdera att tävla istället för att få vara med sin "bästavän".
Utgår jag ifrån mig själv så skulle jag aldrig i hela mitt liv kunna sälja Kvicken eller Shatte (shatte är iof inte mitt val i och med att jag inte äger honom menmen) dom är påriktigt mina bästavänner och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dom. Och hur långt kommer vi nå egentligen? Inte speciellt långt egentligen om vi tänker på att Shatte inte ens galopperar under ryttare men vet ni? Det spelar mig ingen roll för att bara få vara med honom ger mig sådan enorm glädje, en helt fantastisk känsla. Och Kvicken, en 23årig travare som jag tävlat med 2 gånger under dessa 8 åren jag spenderat med honom (tänk ändå att jag tävlade mycket under en tid, runt 13-17 år och jag tävlade med honom 2 gånger) och det var för att jag bara älskade att få vara med honom.
Jag förstår att vi har olika mål, vissa vill tävla och vissa vill inte, vi har iof många andra olikheter däremellan också men ni förstår. Men även fast jag skulle tävla så skulle jag tammefan aldrig i hela mitt liv vilja skiljas åt från mina fantastiska hästar, dom har en för stor plats i mitt hjärta att jag aldrig skulle vara så egoistisk att sälja dom för att jag vill tävla i lite högre klasser.
Fine om du vill det men jag tycker att det blir så fel att man kallar sin häst sin bästavän då och att man älskar den med hela sitt hjärta när man i nästa sekund tänker sälja den för att hitta en ny "bättre" häst.
Ett djur i mina ögon är inte något man köper in och säljer om det inte har med ekonomikris att göra eller att man inte kan hantera djuret eller att man i värsta fall har tröttnat. Men det är allt för vanligt att man gör det med hästar, tyvärr, ett redskap skulle man kunna kalla det. Jag beundrar människor som väljer att behålla sina djur så länge som dom bara kan, jag beundrar människor som värderar djuret högre än priser.
En av mina bästavänner som kommer få stanna hos mig in i det sista.
boken
Okej så den här boken har jag sagt att jag ska skriva lite om så jag passar på att gör det nu. Till att börja med läste jag inte ens klart boken, det var inte riktigt information som jag sökte efter som fanns i den.
Den var riktigt svårläst (tycker jag) och det var mycket snack om den forna tiden så som varför människor inte äter hästar idag (eller varför många inte gör det) och en massa annat riktigt flummigt som inte riktigt handlar om hästens beteende eller något. Lite om målritningar på hästar och något som hade med solen och hästen att göra? Aja, sjukt svårt att förklara men jag skulle inte rekommendera boken faktiskt, jag vet inte om jag bara var icke så närvarande när jag läste boken men jag kände inte alls att min hjärna ville ta in den informationen som skrevs.
Menmen, vill ni göra ett försök så gör det, men jag ska gå vidare till nästa bok som jag har lite mer förhoppningar på!
Börja om från början
Jag är faktiskt lite taggad till att börja om från början med shatte när det kommer till ridningen!
Jag har som sagt inte ridit honom sedan i somras och det kommer jag nog inte göra nu förrens våren kommer!
Steg 1 kommer att vara att börja med uppsittning. Målet är att han ska stå still vid uppsittning, dvs att jag känner att han är bekväm med att ha mig uppe på ryggen, det är A och O att han bjuder in till det. Jag kommer att öva på detta ute i skogen osv med stenar och grejer så att det inte bara blir vid stallet hemma.
Som det ser ut just nu så testade jag detta för några månader sedan och då va han inte riktigt okej med det, målet den dagen var att jag faktiskt skulle rida men i och med att jag uppfattade det som att han inte ville ha mig på ryggen just då så fick det vara.
Han blev mer och mer lugn med att jag hängde över honom osv men han var inte riktigt okej med att jag skulle sätta mig uppe på honom.
Jag tycker att det ska bli kul att se hur detta går!
Hemma igen
Kom precis vem från Enköping nu, är lite blandande känslor...
Självklart enormt skönt att få träffa mina fina killar imorgon, har saknat dom mer än vad jag trodde att jag skulle! Dock jävligt ledsamt att inte få träffa hundarna mer nu på ett tag...
Man skapar ju ett fantastiskt band när man umgås 24 timmar av dygnet.
Stella har dessutom skött sig förträffligt bra dom här senaste dagarna, inga utfall eller något utan hon har varit den gostjejen hon är, en av de bästa hundarna jag någonsin träffat!
Anna är lika härlig hon, lätt att ha å göra med och ska vara med en vart man än går, till och med på toabesöken hehe!
Nu kommer jag återgå till det vardagliga livet och det känns både skönt och tråkigt, är ju alltid skönt att inte vara fast i det man alltid gör liksom...
Menmen, det har varit fantastiskt kul vilket fall som!
Det var Förjävligt
Igår följde jag med Ebba som bor granne här på gården till hennes hoppträning med hennes ponny.
Jag visste inte riktigt vad jag förväntade mig men hoppades på att få se trevlig ridning.
Allting började hyfsat bra tycker jag ändå, det var 3 st ponnysar och 2 stycken stora hästar med på träningen.
Det första jag reagerade på var att tränaren hela tiden sa att dom skulle fokusera på att hästarna skulle ha bakbenen under sig men hon förklarade aldrig hur dom skulle göra? Jag tycker att det alltid är bra att gå igenom vad det egentligen innebär osv men Nepp, inget sådant. I och med att ingen häst gick med bakbenen under sig så tycker jag att en förklaring behövdes..?
Sen hände det som inte fick hända, det som jag verkligen hoppades på att jag inte skulle bevittna. En av ponnysarna blev lite pigg efter hinder och tjejen som red började slita/såga/rycka i munnen på honom, banka in fötterna i sidorna på honom och skrek "han lyssnar ju för i helvete inte" och en massa annat. Jag kände då hur min puls rusade iväg oh ilskan började koka inombords, VARFÖR SÄGER TRÄNAREN INGET??
Tränaren sa bara"det är nog ingen idè att bråka med honom" men hon sa inget om allt slit och ryck i munnen eller benen som bankade hårt i sidorna på honom?
Jag sitter då med Ebbas pappa, en av tjejernas mamma som red och en pappa till en av tjejerna och dom säger något och jag kunde inte hålla mig och sa då" hur fan kan man ta ut något så aggressivt på hästen? Riktigt dålig ridning och jävligt hemskt att behöva bevittna". Reaktionen kom från Ebbas pappa som sa något och jag hörde inte riktigt så jag frågade honom om han tyckte att jag pratade för högt oh han sa "nejnej, tycker inte heller att det där är rätt, men tjejen är tränarens dotter". CHOCKER tänkte jag, klart som fan att det är tränarens dotter, Fyfan alltså.
Att behöva bevittna sådan där ridning var något så fruktansvärt hemskt och jag fick verkligen se att sånt där fortfarande sker. Det jag vill passa på att säga är att detta skedde säkerligen 8 gånger under ridpasset, riktig aggressivitet som gick ut över hästen, 8 jävla gånger under 1 ridpass, vill inte ens tänka på hur många gånger den där hästen har fått genomlida det där...
Sen hade vi en av storhästarna också som hade extremt stor galopp på en väldigt liten yta som började stegra i en speciell hörna in på ett litet kryss och då jävlar sa tränaren "att nu får han sluta dumma sig" och så sprang hon efter honom och smackade satan... Han var också en "dum och muppig" häst enligt henne, tycker ni inte att det låter sjukt?
Jag uppfattade situationen som att tjejen som red höll lite för hårt i honom ibland( annars red hon väldigt mjukt och fint) och därav satte han sig emot för han kom inte riktigt runt med den stora galoppen på en sådan liten yta.
Jag vill inte låta dömande men jag måste säga att det jag fick se igår är det jag försökt undvika under så lång tid, en trångsynt tränare som lär sina elever helt fel, enligt mig. Jag bör inte skylla något på de som red men alltså lite vett får man han, i min värld är det inte acceptabelt att rida på det sättet som en av tjejerna gjorde och jag blev ännu ledsnare av att tränaren inte sa något, hon lät det hända.
Jag såg lite andra grejer också som att vissa av hästarna hackade sönder med tänderna på bettet av obehag och de hästarna som inte gjorde det hade alltför tighta noshrimmor och snokremmar.
Jag är ledsen om jag låter väldigt trångsynt och nedlåtande men jag vill bara påpeka att det var så det såg ut på just den här träningen men det behöver inte betyda att det gör det på alla träningar.
De var i vilket fall som helst fruktansvärt tråkigt att se även fast Ebba red väldigt fint på sin ponny och det såg trevligt ut! Tyvärr så gjorde det inte det för alla menmen, världen är Förjävlig ibland att behöva skåda.
Morr och hugg
Som ni vet så passar jag två stycken hundar här på gården.
Här har ni henne som har varit så lugn hela dagen. Menmen, något hände och det är bara att ta itu med det.
Den ena är som sagt skadad och har bandage, tratt och munkorg.
Men idag lät jag henne gå mycket utan tratt och munkorg i och med att vi låg i soffan tillsammans och jag hade 100% uppsikt på henne!
Har funkat super bra hela dagen men nu på kvällen så började hon slicka på såret och fortsatte även fast jag sa nej så då valde jag att sätta på tratten.
Men även fast tratten var på så kunde hon nå såret och slicka på det, därav har hon munkorg också, hon är lite för smidig helt enkelt och når väl även fast hon har den största tratten som går att ha!
Så.. Scenariot såg ut såhär. Hon satt på min högra sida i soffan och hon börjar slicka på såret, jag säger nej och knäpper med fingret samt gör ljudet "ssssh". Till gensvar från henne får jag Morr. Jag säger då till henne igen och hade som jag förstått nu efteråt handen lite för nära henne och hon gör utfall, dvs hugger mot mig i luften.
Jag är snabb och tar bort handen och visar med mitt kroppsspråk att du går ner från den här soffan nu. Vilket hon gjorde, men hon fortsatte att morra och hugga i några sekunder till. Vilket jag då använder min röst och kropp till att få ut henne i rummet och upp på övervåningen. Inte önskat beteende med andra ord.
Juste i all denna hets få fick jag på henne munkorgen också.
Jag läste på nu efteråt och insåg att jag gjorde ett stort misstag som hade handen för nära henne när hon varnade mig ( när hunden morrar så varnar den oftast innan och efter det så biter den, detta var inget jag visste förrens nu). Jag skulle istället avdramatiserat hela situationen och endast visat med kroppsspråk att hon skulle hoppa ner från soffan och sedan låta henne gå och lägga sig någon annanstans.
Jag ser det såhär. Jag sa åt henne att hon inte fick slicka på såret, hon varnade mig genom att morra, jag sa åt henne igen oh hon högg. Hon varnade mig som jag förstått det för att hon ville slicka på såret vilket självklart inte är okej, men jag hade kunnat hantera situationen bättre.
Jag är inte helt säker på hur man ska hantera hundar så därför blir jag lite osäker men agerar fort och utan fysisk såsom våld osv.
Det skiljer sig lite från hästar i hanteringen men hundar är något jag vill lära mig också och tror att så fort jag får chansen att göra rätt så kommer allt att bli bra.
Självklart hoppas jag på att detta scenario inte uppstår igen och om det gör det ska jag försöka att ta det lite lugnare inombords och utåt och inte bestraffa henne när hon morrar för att det antagligen kommer att leda till ett hugg vilket det inte ska behöva.
Istället ska jag bara hänvisa henne bort från soffan och så får hon gå och lägga sig någonstans och inte få min uppmärksamhet, den får hon som belöning senare när allt lugnat ner sig.
Låter detta logiskt tycker ni eller är jag i helt fel tankebana?
Nu ligger hon här i samma rum igen men jag valde att hon får ligga på golvet nu ett tag och inte uppe i soffan med mig. Tror ni att hon förstår det budskapet eller blir det för lång process i hjärnan för en hund?
Jag lät henne komma in i rummet 10 min efter att detta skedde.
På gården
Jag kom till gården i Enköping i onsdags och passar nu 4 hästar och 2 stycken hundar!
Stella i sin tratt och munkorg, ser så hemskt ut...
Lilla Anna!
Det är gården i Enköping som jag bodde på i somras i 5 veckor, Schatals ägares alltså!
Mina fina killar fick vara hemma, kände att det skulle vara onödig stress för killarna om dom skulle behöva åka transport 2 gånger på 9 dagar så mamma och Janne är guldvärda som tar hand om dom under tiden!
Det är jätte skönt att vara här och Ebba (en tjej som bor här och har en häst på gården) umgås med mig och hjälper till också, jätte gulligt!
Jocko kommer hit på måndag och är troligtvis här med mig hela veckan också, jätte skönt!!
Än så länge fungerar allt jättebra, dock så har den stora hunden (Stella) brutit två stycken klor så hon har tratt,munkorg och "bandage" på ena tassen vilket måste läggas om varje dag och det är jätte noga med att hon inte får slicka på såret därav munkorg och tratt!
Dock tar jag av det när vi är ute på promenad och när jag har full uppsikt över henne så att jag kan ha koll om hon skulle börja slicka!
Lilla hunden Anna är jätte lätt att ha å göra med och hon följde med mig och Ebba på hennes hoppträning igår vilket jag också ska skriva ett inlägg om när jag har tid, det kommer vara blandat positivt och negativt.
Hästarna tar jag ut vid halv 8 så står din och käkar ute i sin foderhäck och är ute till runt 8-9-10, beroende när jag vill ta in dom så att säga!
Jag kommer att uppdatera här lite då och då under denna period!
Sol
Idag så hade farmor släppt ut hästarna utan täcke vilket jag tycker var helt rätt!
Skönt för dom att få lufta lite och varför inte passa på när solen ligger på? shatte går ju utan täcke betydligt mer än Kvicken och det är främst för att Kvicken är 23 år iår (HUR SJUKT?) och det är viktigt att inte han blir kall!
Sen har Shatte aldrig varit övertäckt med täcken heller så han har en naturligt tjock päls nu också!
En dag i stallet
Var i stallet till klockan 3 idag och red ut i det fina vädret med Kvicken! Eller vi red en stund på ängen så att han fick pulsa lite i snön och bara hade det trevligt!
Efter det lät jag han bestämma vart han ville gå och han valde att gå upp på gångvägen upp till skolan som ligger typ 400m ifrån ängen. Han var så söt för han brukar vilja gå den vägen hem men istället vek han av in mot skolan och valde att ta ett varv runt där och sedan gå hem igen, typ som om att han ville checka läget, jätte söt.
När jag kom tillbaka så tog jag av han repgrimman och sadeln och tänkte att jag skulle se hur Shatte reagerade på när sadeln kom på honom.
Första gången fick jag på sadeln och han var lugn, likaså andra gången. Men tredje gången började han vanka runt i stallet och blev lite sur när jag kom med sadeln mot honom. Han la bak öronen och backade lite hotfullt som att "kom inte nära mig med sadeln" men då tog jag tag i grimman på honom så att han luktade på sadeln och tillslut kom han till acceptans mot den och jag kunde lägga på den utan problem cirka 5 gånger. Han stod med huvudet mot mig också när jag la på och av sadeln och han såg jätte lugn och harmonisk ut i ögonen, typ som att alla endorfiner släpptes ut och han kunde slappna av.
Jag vill inte att det här ska vara ett moment som gör han arg,obekväm mot sadeln och jag tycker att han visade behag mot slutet. Han utstrålade ett lugn och som om att han sa "det här känns helt okej nu". Då valde jag att avsluta just det momentet den dagen och släppte ut dom i hagen igen med Hö att käka på!
Känns så himla kul nu för jag har så mycket känsla och närvaro för tillfället med hästarna och jag märker en helt annan uppmärskamhet på dom då också gentemot mig, hoppas att det fortsätter på det här spåret nu!
Fokus på fysiskt men inte psykiskt?
Jag har kommit på en grej som jag vill skriva lite kort om.
Jag har ingen aning om hur detta inlägg kommer bli men har en känsla av att det kan bli lite rörigt, ska försöka göra mitt bästa för att gå fram min version iallfall.
Jag ser det som två olika sätt som man kan träna en häst på, fysiskt och psykiskt/mentalt eller vad man vill säga.
Fysiskt omfattar ju all den rörliga arbetande träningen så som ridning,longering, etc vad man vill göra för att aktivera sin häst med kroppen.
Mental träning är när man tränar hästen mentalt, dvs att det kan omfatta fysiskträning också men oftast vill man mer komma åt den mentala biten som hästen utsätts för och inte den fysiska aktiviteten.
Det jag finner lite konstigt är att bland en stor grupp av hästmänniskor, dvs dom som tränar sina hästar regelbundet, åker ut på tävlingar osv fokuserar mer på hästens fysiska förmåga istället för den mentala.( Iallfall så jag har uppfattat det, behöver inte betyda att det är rätt).
Jag menar, kollar folk verkligen på vad som händer i hästens hjärna under ett ridpass? Jag tror inte det.
Medans jag är mer ute efter den mentalabiten och vill se vad som händer när jag leder förbi min häst för något som i dennes värld är livsfarligt. Jag vill kunna hänga med i processen och se vad det är som händer i hjärnan och hur det avspeglar sig i hästens kroppsspråk!
Sen vet inte jag om det bara är något jag missuppfattat att folk oftast är ute efter den fysiska aktiviteten eller om det påriktigt är så, ni kanske har någon åsikt om just det?
Men jag tycker nästan att den mentala biten måste gå före den fysiska delen. Det tycker jag med människor som jag stöter på också och det skiljer sig för mig inte till hästar.
Jag vill dels jobba med den mentala biten för att jag tycker att det är grunden för en god och sund relation till sin häst men också för att den ska känna sig trygg med att du förstår hästen.
Jag vill egentligen inte komma fram till något utan bara diskutera med mig själv i detta inlägg och jag tycker att fysisk aktivitet är viktigt också men jag måste ändå påstå att hästens mentalatillstånd är viktigare gentemot om hästen har 500 kilo muskler på kroppen så att den ska klara av att hoppa en bana på tävling, förstår ni hur jag tänker där?
Jaja, det här var intressant för mig att tänka på och hoppas att det är lite intressant att läsa om också!
